Det finns en diskussion om detta på olika enheter. För 5-10 år sedan hade många, kanske flertalet, diabetesenheter anordnat diabetesskola då en hel del annat också togs upp under 2-3 dagar för patienter inför insulinpump-start. Utvecklingen har gått mot att utbildningen sker nu mer koncentrerat under en halv-heldag. Detta fungerar mycket bra.

Det är dock väsentlig att denna tid är tillräcklig i omfattning för 100% patienttrygghet och -säkerhet.

På en enhet kan det finnas brist på diabetessköterska och diabetesläkare pga sjukdom eller av andra skäl. Det är ändå viktigt att vid pumpstart med eller utan CGM, att patienten får den tid som erfordras.

Kunskap hos patienten måste finnas till 100%, då patienten börjar med sitt diabeteshjälpmedel. Patienten måste till 100% behärska sin insulinpump med eller utan CGM.

Ansvaret att bedöma detta ligger hos ansvarig diabetessköterska i samverkan med diabetesläkare.

Genomsnittstiden är hur lång tid som det ungefär brukar bokas för detta och som flera kliniker förväntar sig att det ”bör” ta.

Minimumtid för att möjliggöra en bra och kvalitativ produktutbildning är den tid som är den minsta tiden det sätts av.

Individens förmåga och bakgrund är väsentlig. Behandlande diabetessköterska och diabetesläkare tar hänsyn till och bokar in så mycket tid som krävs individuellt för varje patient - och även tar ställning till om det bästa för individen är att göra det enskilt eller att deltaga i en grupp. I en del fall kan enskild patient behöva få komma tillbaka för ny fortsatt utbildning, innan insulinpumpbehandlingen påbörjas.

Nedan är exempel på tider inkluderar enbart tid för teknik-produktutbildning för användaren.

Tid för teknik/produktuppföljning är ej inkluderad. Det är viktigt med ett uppföljande besök inom 1-2 veckors tid och ny uppföljning igen efter 2-4 veckors tid innan patienten går in i rutindiabetesvård.

Variation från klinik till klinik och patient till patient är ganska stor. Därför har ”tids-spann” införts i exemplen nedan.

1. Pumpstart ny användare, ej med cgm

Genomsnittstid: 3-4 tim. Minimum 3-5 tim.

2. Pumpstart ny användare, med cgm, ej haft cgm tidigare

Genomsnittstid: 3-6 tim. Minimum  5-6 tim.

3. Pumpstart ny användare, med cgm, haft cgm tidigare

Genomsnittstid: 3-6 tim. Minimum  5-6 tim.

4. Pumpbyte, ej med cgm

Genomsnittstid: 2-3 tim. Minimum 3 tim.

5. Pumpbyte med cgm, haft cgm tidigare

Genomsnittstid: 3 tim. Minimum 3-5 tim.

6. Pumpbyte med cgm, ej haft cgm tidigare

Genomsnittstid: 3 tim. Minimum 3-5 tim

Ibland finns uppfattningen att cgm-starten skall gå fortare för patienter som har haft FGM-system tidigare - men det är sällan att det är så.

När det gäller uppfattningen att cgm-starten skulle gå fortare för patienter som har haft annat cgm-system integrerat i pumpen eller externt innan så kan detta stämma - men det krävs dock ytterligare utbildning eftersom de enskilda systemen, dexcom och enlite, skiljer sig åt.

Diskussionsinlägg

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

 

ABSTRACT

Importance 
There is substantial uncertainty about optimal glycemic control in older adults with type 2 diabetes mellitus.

Observations 
Four large randomized clinical trials (RCTs), ranging in size from 1791 to 11 440 patients, provide the majority of the evidence used to guide diabetes therapy.

Most RCTs of intensive vs standard glycemic control excluded adults older than 80 years, used surrogate end points to evaluate microvascular outcomes and provided limited data on which subgroups are most likely to benefit or be harmed by specific therapies.

Available data from randomized clinical trials suggest that intensive glycemic control does not reduce major macrovascular events in older adults for at least 10 years.

Furthermore, intensive glycemic control does not lead to improved patient-centered microvascular outcomes for at least 8 years.

Data from randomized clinical trials consistently suggest that intensive glycemic control immediately increases the risk of severe hypoglycemia 1.5- to 3-fold.

Based on these data and observational studies, for the majority of adults older than 65 years, the harms associated with a hemoglobin A1c (HbA1c) target lower than 7.5% or higher than 9% are likely to outweigh the benefits.

However, the optimal target depends on patient factors, medications used to reach the target, life expectancy, and patient preferences about treatment.

If only medications with low treatment burden and hypoglycemia risk (such as metformin) are required, a lower HbA1c target may be appropriate.

If patients strongly prefer to avoid injections or frequent fingerstick monitoring, a higher HbA1c target that obviates the need for insulin may be appropriate.

Conclusions and Relevance 
High-quality evidence about glycemic treatment in older adults is lacking. Optimal decisions need to be made collaboratively with patients, incorporating the likelihood of benefits and harms and patient preferences about treatment and treatment burden.

For the majority of older adults, an HbA1c target between 7.5% and 9% (HbA1c IFCC 57-75 mmol/mol) will maximize benefits and minimize harms.

 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

Här kommer länkarna till högst läsvärd NDR 20 års-rapport och ett aktuellt Nyhetsbrev.
Årsrapport 2016 för 2015 är färdig i maj och kommer då också på www och i pappersformat.
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt

20-årsrapporten:
 
nyhetsbrevet:
Här diskuteras bland annat att nu finns 75% av alla insulinpump-patienter med uppgift om pump Till sommaren öppnar NDR upp för registrering av CGM och FGM för att också kunna kvalitetssäkra dessa hjälpmedel.
 

F o m nu finns på min hemsida en konverterare mellan alla fyra standarder för HbA1c som finns i världen och blodsocker i både mmol/l samt i mg/dl. Den senare är bra i dessa tider med patienter från många länder där de använder fortfarande mg/dl.

Mig veterligen finns inte någon liknande. Till min hjälp, utöver webbyrån, har Professor i matematik vid Linköpings universitet, Anders Björn, varit.

Ovan skriver Hans Jönsson på www.diabethics.com

Den är dubbelkontroillerad med www.hba1c.nu 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

Johan Jendle

Vetenskaplig sekr Svensk Förening för Diabetologi SFD
Professor, överläkare, Örebro Universitet

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

 

SFD Abstrakt
Läs noga igenom instruktionerna innan du lämnar in ditt abstrakt. Ditt abstrakt skickar du till SFD:s vetenskapliga sekreterare, Johan Jendle, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. och David Nathanson, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.  detta göres 6 veckor innan mötet.

Alla abstrakt ska skrivas på svenska eller engelska. Abstrakt som presenterats vid andra vetenskapliga möten under senaste året får användas. Det är författarens ansvar att skicka in ett komplett och korrekt abstrakt. Eventuella fel i stavning, grammatik eller vetenskapliga fakta kommer att publiceras såsom skrivet av författaren.
Författaren behöver vara medlem i SFD.

Bekräftelse

Vetenskaplige sekreterare gör urvalet kring vilka abstrakts som accepteras till poster. Besked om accepterat abstrakt kommer att skickas ut via e-post senast 2 veckor innan SFDs möte. Prisutdelning för bästa abstract sker under middagen kvällen den 19 maj. SFD delar ut pris för bästa poster (3 stycken) för att erhålla priset måste man närvara vid middagen.

Presentationssätt

Alla posters kommer att visas elektroniskt.

Det blir en organiserad posterpresentation torsdagen den 19 maj. Posterförfattaren eller någon annan utsedd person med kunskap om arbetet ska vara närvarande och presentera postern. Varje författare/presentatör får ett genomsnitt på 3-5 minuter att presentera sin poster, följt av en öppen diskussion om 3- 5 minuter (beroende på antalet posters i postersessionen). Posterutställningen kommer att finnas tillgänglig under hela konferensen och kan besökas individuellt under rasterna.

Poster instruktioner

  • Elektronisk poster, Powerpoint.
  • Postermått – liggande format
  • Titel, författarens namn och arbetsplats ska finnas med på postern.
  • Varje presentation bör innehålla en kort förklaring av Bakgrund och Mål, Material och Metoder, Resultat och Slutsats.
  • All text, tabeller och diagram bör vara tillräckligt stora för god sikt.
  • Språk: Svenska eller engelska kan användas.
  • Din poster/PP behöver vara vår vetenskapliga sekreterare tillhanda senast 2 veckor innan mötets start.

Medtag USB sticka fmed postern för nedladdning innan presentation.

Välkommen med ditt bidrag!

 

Nya rön om sambandet mellan nikotin och typ 2-diabetes
Forskare vid Lunds universitet har gjort två nya fynd som visar sig ha inverkan på betacellernas förmåga till insulinfrisättning. Fynden kan också ge en möjlig förklaring till varför rökare har ökad risk för typ 2-diabetes.
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
Studien är gjord på möss och donerade betaceller från människor och har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Cell Reports.
Forskarna har dels upptäckt att så kallade nikotinerga (nikotinkänsliga) receptorer har betydelse för normal frisättning av insulin. Dels visas att en specifik dysfunktionell gen påverkar antal nikotinkänsliga receptorerna i betaceller. Minskat antal receptorer leder till att insulinutsöndringen minskar och då ökar risken för att utveckling av typ 2-diabetes.
- De receptorer i betacellerna som stimulerar till insulinfrisättning aktiveras normalt av signalsubstansen acetylkolin, men de kan också aktiveras av nikotin. Det är aldrig tidigare visat att nikotinkänsliga receptorer är viktiga för betacellernas funktion. Vår forskning talar för att människor som saknar dessa receptorer har högre risk för att utveckla typ 2-diabetes, säger Isabella Artner, forskare vid Lunds universitet som ansvarat för studien.
Isabella Artner och hennes kollegor har också upptäckt att genen MafA (muscoloaponeurotic fibrosacoma oncogene family A) i de insulinproducerande betacellerna styr antal nikotinkänsliga receptorernas och därmed förmåga att ta emot signaler från centrala nervsystemet.
- Det har tidigare inte varit känt att en denna enda gen, MafA, ensam har den effekten på insulinutsöndringen och nikotinreceptorer har heller inte tidigare satts i samband med typ 2-diabetes, säger Isabella Artner.
- Vi vet att risken för typ 2-diabetes är högre hos rökare, men varför det är så är inte helt klarlagt. Kanske kan det ha att göra med de nikotinkänsliga receptorer som vi beskriver. Fynden ökar kunskapen om sambandet mellan rökning och typ 2-diabetes.
Press release
Isabella Artner, forskare vid Lunds universitet
Malin Fex, forskare vid Lunds universitet
Generellt kan man säga att barn med typ 1 diabetes inte ska ha blod-ketoner, dvs B-ketoner som högst 0,5 mmol/l

Det är viktigt att längd- och viktkurva kurva följs vid besök.

Se också mer information nedtill

Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt


De nya nordiska näringsrekommendationerna från 2012 är mer flexibla än tidigare, och säger nu 45-60% energiprocent kolhydrater. En del barndietister säger, att ner till 40% energiprocent kan vara ok i väntan på studier, men absolut INTE mindre.

Däremot är det direkt livsfarligt med en LCHF-kost till barn med typ 1 diabetes med så lågt intag av kolhydrater som mindre än 50 gram per dag.

En rekommendation är att man ska säga minst 100 gram kolhydrater per dag, och vid tveksamhet följa B-ketoner.

Se också utdrag allra nederst från Ragnar Hanås lärobok "Typ 1 diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna 160304".

Denna bok kan varmt rekommenderas för inköp som förälder till barn med typ 1 diabetes. Texten är skriven för föräldrar till barn med diabetes. Den är också otroligt värdefull för diabetesläkare och diabetessköterskor, både i barn- och vuxendiabetes-vården. Den beställes för den som vill på på nedan www online

http://www.adlibris.com/se/bok/typ-1-diabetes-hos-barn-ungdomar-och-unga-vuxna-9789197512060

På sidan 205 under Kost finns en tabell kring minimalt behov av kolhydrater gram per dygn för olika åldrar från 6 mån till 18 år i 24 olika segment, uppdelat på flickor och pojkar, också uppdelat på 55 eller 40 energiprocent kolhydrater, exempelvis för åldern 9 år med typ 1 diabetes

Barn 9 år pojkar 1710 kcal per dygn, 235 gram kolhydrater vid 55 energiprocent, 171 gram kolhydrater per dygn vid 40 energiprocent, motsvarande för flickor är 1840 kcal, 253 och 184 gram

Frukosten innehåller ofta mycket kolhydrater, och det är svårt att dosera tillräckligt med insulin utan att få lågt blodsocker framemot lunch. Detta beror på att det finns en s.k. insulinresistens i kroppen vid dagens första måltid (se sidan 204). I praktiken är det svårt att dosera korrekt om måltiden innehåller mer än 60 g kolhydrater.710Det kan därför vara en bra idé att byta ut en smörgås mot ex. ett ägg till frukost (eller fil/yoghurt mot kvarg) om du ser att blodsockret blir högt 2 timmar efter måltiden

Diskutera med din dietist och läkare om du vill minska intaget av kolhydrater vid måltider. En person som har diabetes bör dock aldrig gå ner under 40 energi-procent kolhydrater. Ketonerna ger utslag om du minskar så mycket att det blir en svält-situation för kroppen. Hos ett barn bör blodketoner vara högst 0,5 mmol/l, dvs samma värde som för ett barn utan diabetes, för att inte påverka längdtillväxten.

En strikt LCHF-kost (se sidan 203) kan INTE rekommenderas för en person med typ 1 diabetes, och det finns ingen forskning som stödjer detta. Det finns en klar risk för sk euglykemisk ketoacidos, dvs ketonförgiftning med normalt blodsocker, om mängden kolhydrater/dygn understiger 100 g/dygn hos en färdigvuxen person. Blodketonerna är vanligen över 3 mmol/l vid ketonförgiftning, och det är inte ovanligt att en person som äter strikt LCHF-kost kommer upp i nivåer på 3 - 5 mmol/l. För en person med diabetes är det då väldigt små marginaler, och man kan lätt tippa över i en ketoacidos som kan vara ett livshotande tillstånd, speciellt hos barn.



 

Hur många gram kolhydrater behöver en individ i relation till det energibehov man har baserat på de koster som presenteras i Socialstyrelsens riktlinjer vid diabetes.

Sträcker sig från 30-60 energiprocent av det totala energiintaget. Det är denna rekommendation som legitimerade dietister måste förhålla oss till för evidensbaserad vård. Alla studier är baserade på populationsdata

Behov av mängden kolhydrater per dygn beror på vederbörandes energibehov.

Det finns olika sorters lämplig kost för den med diabetes. De koster med starkast evidens rekommenderar ett kolhydratintag som står för 30-60 % av totala energiintaget.

Sifforna är tagna från Kost vid diabetes – en vägledning till hälso- och sjukvården framtagen av socialstyrelsen som också finns att ladda ner på socialstyrelsens hemsida.

Energibehov (kcal)                    Kolhydratbehov (g)

1500                               110 – 225

2000                               150 – 300

2500                               185 – 375

3000                               225 – 450

3500                               260 – 525

Var finns kolhydrater?

Kolhydrater finns i många livsmedel, till exempel:

  • Potatis
  • Bröd
  • Pasta
  • Mjöl
  • Gryn, ris etc.
  • Frukt, bär och rotfrukter
  • Baljväxter
  • Läsk/saft/godis/bakverk

Referens Kost vid diabetes - en vägledning till hälso och sjukvården av Socialstyrelsen

http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/18471/2011-11-7.pdf

Nyhetsinfo

www red DiabetiologNytt

 

 


Recommendations in eight areas focus on individualized care to manage the disease

THURSDAY, March 3, 2016 (HealthDay News) -- New recommendations have been developed for diabetes, focusing on areas of importance for primary care providers. The clinical guideline was published online March 1 in the Annals of Internal Medicine. Full Text

James J. Chamberlain, M.D., from St. Mark's Hospital and St. Mark's Diabetes Center in Salt Lake City, and colleagues conducted a systematic review to revise or clarify recommendations for diabetes diagnosis and management for primary care providers, based on new evidence.

The recommendations were rated and reviewed, and approved by the American Diabetes Association (ADA) Board of Directors. Feedback from the larger clinical community was incorporated.

The researchers summarized the ADA standards in eight areas of importance to primary care providers: diagnosis, glycemic targets, medical management, hypoglycemia, cardiovascular risk factor management, microvascular disease screening and management, and inpatient diabetes management. An individualized approach was recommended for each area, with self-monitoring emphasized as a key component of care.

"The synopsis focuses on eight key areas that are important to primary care providers," the authors write. "The recommendations highlight individualized care to manage the disease, prevent or delay complications, and improve outcomes."

Full Text

From www.phyysiciansbriefing.com

 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

 

Today's Top News

Victoza comes up big for Novo with key heart-risk lowering data

On Friday, Novo Nordisk announced that its own med, GLP-1 treatment Victoza, significantly reduced the combined incidence of heart attack, stroke and cardiovascular death in high-risk Type 2 diabetes patients

Full results from Novo's LEADER trial--which tracked more than 9,000 patients over a period of up to 5 years--won't be unveiled until this June's American Diabetes Association annual meeting.

But in the meantime, Novo is "very excited" about the top-line data, company R&D chief Mads Krogsgaard Thomsen said in a statement.

And it has good reason to be. Last August, SGLT2 contender Jardiance became the first diabetes med to cut down 38% on CV risk, a status some analysts said could shake up the diabetes landscape in a big way. And there was plenty of pressure on Victoza to do the same: In September, Leerink Partners analyst Seamus Fernandez predicted "moderately negative impact to overall GLP-1 sales" if Victoza couldn't pull it of

 
 

Now, though, Novo is hoping it can capitalize on some of the sales success industry-watchers have predicted for Jardiance and its SGLT2 brethren. And as Thomsen said last year on an earnings call, because Victoza and Jardiance work differently--GLP-1 drugs stimulate insulin production, whereas SGLT2s help patients excrete blood sugar through urine--any positive CV effects for his company's therapy could be for a different--and potentially better--reason.

"My view is that it's more interesting to have an agent that, if it can interfere in the vessel wall pathology due to … [the] maladies that are ongoing in the Type 2 diabetic body, then that would be a long-term investment for the patient because you would get the legacy or the memory effect of the drug that once was used, unlike a diuretic which works when it's given and stops working after it's given the last time," he said.

LEADER was a multicentre, international, randomised, double-blind, placebo-controlled trial investigating the long-term effects of Victoza® (1.2 and 1.8 mg) compared to placebo, both in addition to standard of care, in people with type 2 diabetes at high risk of cardiovascular events. The trial was initiated in September 2010 and randomised 9,340 people with type 2 diabetes from 32 countries that were followed for 3.5-5 years. The primary endpoint was the first occurrence of a composite cardiovascular outcome comprising cardiovascular death, non-fatal myocardial infarction or non-fatal stroke.

From www.fiercepharma.com

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

Mammor till barn med diabetes drabbas i hög grad av ”burnout” jämfört med mammor till friska barn. Papporna däremot skiljer sig inte från fäder till friska barn.

Det visar Caisa Lindström i sin avhandling i medicin vid Örebro universitet. Ett skäl till skillnaden mellan könen är graden av kontrollbehov visar hennes studie.

– En annan skillnad är prestationsbaserad självkänsla. Mammor och pappor förhåller sig olika till sina roller och mammorna är mer benägna att ta på sig skuld, säger Caisa Lindström.

Hon har länge mött föräldrar till kroniskt sjuka barn i sitt arbete som kurator på barnkliniken på Universitetssjukhuset i Örebro.

– Jag märkte hur många av dem hade problem med minnet, koncentrationssvårigheter, huvudvärk, muskelstelhet, smärta och ofta kände sig nedstämda och utmattade. En del talade och skuld och skam. Jag tänkte först att de bara var trötta, berättar hon.

Men det vara något mer. Symptomen stämmer väl in påburnout som har stora likheter med utmattningssyndrom, men som är mer specifik och teoriunderbyggd och väl utforskat inom arbetslivet.

I sin avhandling valde hon ut två grupper, föräldrar till barn med diabetes och föräldrar till barn med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD (Crohns sjukdom och ulcerös colit). 

– I båda fallen sköter föräldrarna vården. Skillnaden är att om medicinen för IBD fungerar så är barnet friskt. Om det inte fungerar ringer man läkaren. För föräldrar till barn med diabetes handlar det om ett ansvar dygnet runt, ett uppdrag de aldrig kan ta semester ifrån. Dagens förfinade mätteknik kan också skapa stress.

Caisa Lindströms har jämfört föräldrar till barn med diabetes och IBD med en kontrollgrupp. Resultatet visar en signifikant skillnad i förekomster av burnout hos mammor till barn med diabetes. För pappor går det inte att vetenskapligt säkerställa någon skillnad även om det finns en tendens att även pappor till barn med diabetes drabbas enligt hennes studie.Samma tendens gäller för föräldrar till barn med IBD, men där är antalet deltagare i studien för få för att dra några specifika slutsatser.

Caisa Lindström har också kartlagt faktorer som samvarierar med burnout-symptom hos föräldrar till barn med diabetes, som brist på egentid, partid och praktisk stöd från nätverk. Här var reaktionerna hos både mammor och pappor liknande.

– Men det gäller inte sömn. Mödrar är mer benägna att ta på sig att gå upp på natten, vaknar lättare och har svårare somna om.

En mamma som Caisa Lindström intervjuat utrycker sig så här: ”Fasiken vad dom är mer avslappade(...)han ställer ju klockan och så bong så sover han till nästa gång det är dags”. 

Kontrollbehov och prestationsbaserad självkänsla är två individuella faktorer som skiljer könen åt. Samband gäller enbart mellan burnout och mammor till barn med diabetes.

– Mammor jag intervjuat beskriver att papporna visst tar ansvar, men att de själva har svårt att släppa på ansvaret.

Resultaten i avhandlingen har lett fram till att Caisa Lindström i sitt arbete i diabetesteam på USÖ verkar för att involvera nätverken runt familjerna med de kroniskt sjuka barnen. Det händer att de som skulle kunna avlasta föräldrarna inte vågar, konstaterar hon. Hon har också föreläst utifrån sin forskning, bland annat i Västra Götaland och i Norge.

Hon tar också upp kontrollbehov och prestationer när hon träffar föräldrar.

– Ibland har mammorna förväntningar på mig att jag ska säga ”skärp dig nu!” till pappan, och kan bli besvikna på mig när jag istället säger åt henne att lära sig lite av sin man istället.

– Det är få pappor som inte tar ansvar, men det är inte lätt att ta ansvar om det man gör aldrig duger. Då kan reaktionen bli att låta bli eftersom mamman mår bättre av att ha kontroll.

Nyhetsinfo

www red DiabetiologNytt

Reuters Health – People with type 1 diabetes are more likely than the general population to develop cancers of gastric organs and the kidneys, as well as endometrium and ovaries for women, according to a large new analysis.

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

 

But the authors also found that other sex-specific cancers, including prostate and breast, were significantly less common among people with type 1 diabetes.

Diabetes has been tied generally to increased cancer risk in the past, but studies have relied mostly on data from people with type 2 diabetes, which develops slowly, usually in adults who are overweight or obese, and affects about 28 million Americans.

Type 1 diabetes, typically diagnosed in children and young adults, affects about 1.25 million Americans, according to the American Diabetes Association.

“People with diabetes and (those with) cancer have many common risk factors, including obesity, poor diet, physical inactivity and smoking,” said study coauthor Jessica H. Harding of the Baker IDI Heart and Diabetes Institute in Melbourne, Australia.

However, “the overall excess cancer risk among type 1 diabetes is moderate,” Harding told Reuters Health by email. “People with type 1 diabetes should not be alarmed about the results from this study but follow current guidelines for cancer prevention and participate in national screening programs as per the general population.”

The researchers analyzed data from national registries of people with type 1 diabetes in Australia, Denmark, Finland, Scotland and Sweden through 2008 or 2012, and linked these records to national cancer registries.

There were 9,149 first incidences of cancer in the diabetic patients they identified, half of which happened before age 51. Compared to the general population for the same time period, men with type 1 diabetes had a similar rate of cancer diagnosis overall, and women with type 1 diabetes were about seven percent more likely to be diagnosed with cancer.

Cancers of the stomach, liver, pancreas, endometrium and kidney were about 25 percent to 50 percent more common among people with type 1 diabetes, though breast cancers were 10 percent less common and prostate cancers were 56 percent less common, as reported in Diabetologia.

The researchers found the biggest risk increase for liver cancer in men, which was twice as common in those with type 1 diabetes, and 78 percent more common in women with diabetes.

Liver cancer occurs at a rate of 7.5 cases per 100,000 people each year in the U.S., according to the American Cancer Society. So, even doubled, the overall risk remains low, the researchers note.

“The risk of some cancers is altered slightly among people with type 1 diabetes but not enough to cause serious concern,” said Sarah Wild, who researches diabetes and cardiovascular disease at The University of Edinburgh in Scotland, and is also a coauthor of the new study.

“One question that the work addresses is whether long-term insulin treatment increases the risk of cancer and the good news is that there does not appear to be a strong effect,” Wild said.

But the pattern of cancers is similar to that seen with people that are overweight or have type 2 diabetes, although the changes in risk are smaller, so weight may play a role, she told Reuters Health by email.

“The apparent reduction in breast cancer among women with type 1 diabetes needs confirming but may be related to different patterns of child-bearing,” she said.

Cancer risk was highest shortly after diabetes diagnosis.

“This could happen if the cancer caused symptoms that meant people received a test for diabetes before the cancer was diagnosed, because liver and pancreatic cancers can cause diabetes and also because people with newly diagnosed diabetes will be seeing doctors and nurses frequently and so may report symptoms and get cancers picked up earlier than people without diabetes,” Wild said.

ABSTRACT

http://link.springer.com/article/10.1007/s00125-016-3884-9

Cancer incidence in persons with type 1 diabetes: a five-country study of 9,000 cancers in type 1 diabetic individuals

  • Bendix Carstensen
  • , Stephanie H ReadDen här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
  • , Søren Friis
  • , Reijo Sund
  • , Ilmo Keskimäki
  • , Ann-Marie Svensson
  • , Rickard Ljung
  • , Sarah H Wild
  • , Joannes J Kerssens

A study published today March 2 in Nature reveals how a high-fat diet makes the cells of the intestinal lining more likely to become cancerous.

It joins a growing body of research that finds obesity and eating a high-fat, high-calorie diet are significant risk factors for many types of cancer.

The new study of mice suggests that a drives a population boom of intestinal and also generates a pool of other cells that behave like stem cells—that is, they can reproduce themselves indefinitely and differentiate into other cell types, says co-lead author Semir Beyaz, a Harvard Medical School PhD student affiliated with the laboratories of Stuart Orkin, MD, of Dana-Farber/Boston Children's Cancer and Blood Disorders Center and Omer Yilmaz, MD, PhD, of MIT. These stem cells and "stem-like" cells are more likely to give rise to intestinal tumors.

The Nature paper builds on previous research that found people who are obese are at greater risk of developing colorectal cancer. Previous research has also shown that intestinal stem cells, which last a lifetime, are the cells most likely to accumulate the mutations that give rise to colon cancer. These stem cells live in the lining of the intestine, known as the epithelium, and generate all of the different cell types that make up the epithelium.

Beyaz and his colleagues, working under study leader Yilmaz, investigated a possible link between these stem cells and obesity-linked cancer by feeding healthy mice a made up of 60 percent fat for 9-12 months.

A typical American diet usually contains 20-40 percent fat. Mice on the high-fat diet gained 30 to 50 percent more body mass and developed more intestinal tumors than the mice fed a normal diet.

Mice on the high-fat diet also showed distinctive changes in their intestinal stem cells. Not only did they have many more intestinal stem cells than mice on the normal diet but the stem cells were also able to operate without input from neighboring cells, the researchers discovered.

"The epidemiological link between a high-fat diet and colorectal cancer has been reported for many years, but the underlying mechanisms were not known," Beyaz said. "Our study for the first time showed the precise mechanisms of how a high-fat diet regulates function and how this regulation contributes to tumor formation."

When the intestinal stem cells were removed from the mice and grown in a culture dish, they gave rise to "mini-intestines" much more readily than intestinal stem cells from mice on a normal diet. The researchers also found that another population known as progenitor cells—differentiated daughter cells of stem cells—started to behave like stem cells: They began to live much longer than their usual lifespan of a few days, and they, too, could generate mini-intestines when grown outside of the body.

"This is really important because it's known that stem cells are often the cells in the intestine that acquire the mutations that go on to give rise to tumors," Yilmaz said. "Not only do you have more of the traditional stem cells (on a high-fat diet), but now you have non-stem-cell populations that have the ability to acquire mutations that give rise to tumors."

Yilmaz, an assistant professor of biology and member of MIT's Koch Institute for Integrative Cancer Research, and David Sabatini, MD, PhD, an MIT professor of biology and member of the Whitehead Institute, are senior authors of the study. In addition to Beyaz, MIT post-doctoral student Miyeko Mana and MIT visiting scientist Jatin Roper are lead authors.

The researchers also identified a nutrient-sensing pathway that is hyperactivated by the high-fat diet. The fatty acid sensor, known as PPAR-delta, responds to high levels of fat by turning on a metabolic process that enables cells to burn fat as an energy source instead of their usual carbohydrates and sugars. PPAR-delta also appears to turn on a set of genes that are important for stem cell identity. Yilmaz's lab is now investigating how this happens in hopes of identifying possible cancer drug targets for tumors that arise in obesity.

From Nature March 2, 2016

Nyhetsinfo

www red DiabetoklogNytt

At the ATTD (Advanced Technologies and Treatments for Diabetes) Conference Febr 3-6 2016 Milan Italia, Dr. Thomas Haak shared long-awaited results from Abbott’s FreeStyle Libre REPLACE study.

The six-month trial compared use of the “flash glucose monitoring” system FreeStyle Libre (see more on how the Libre works here) to standard fingersticks in type 2 patients on basal-bolus insulin therapy. The study enrolled patients with an average DCCT A1c of 8.8%, aiming to show that FreeStyle Libre (and the 24-hour per day data that comes with using the sensor) can improve A1c much more than taking just four fingersticks per day. REPLACE also measured rates of hypoglycemia and quality of life. The key findings:

  • Disappointingly, the study missed its primary goal, demonstrating similar 0.3% A1c improvements in both groups. On the plus side, users under 65 years old saw a greater A1c improvement with FreeStyle Libre (-0.5%) than with fingersticks (-0.2%).
  • FreeStyle Libre dramatically reduced hypoglycemia by more than 50%. Relative to fingersticks, patients using FreeStyle Libre spent ~30 minutes fewer per day less than 70 mg/dl, and ~13 minutes fewer per day in very dangerous hypoglycemia less than 55 mg/dl. Compared to the study start, those translated to 55% and 68% reductions, respectively, in FreeStyle Libre users.
  • Nighttime hypoglycemia similarly improved with FreeStyle Libre, which is important, given the absence of alarms on the device. We assume the retrospective glucose data helped patients and providers identify nocturnal hypoglycemia.
  • FreeStyle Libre improved quality of life and patient-reported outcome measures. Two different measurements of quality of life (the Diabetes-Treatment-Satisfaction Questionnaire and the Diabetes Quality of Life survey) showed an increased overall satisfaction for FreeStyle Libre vs. taking fingersticks.

These results serve as a reminder of how much hypoglycemia impacts type 2 diabetes, and more important, how challenging it is for diabetes technology to improve A1c AND reduce hypoglycemia at the same time – cutting down on lows is a good thing, but it unfortunately raises average glucose (and thus A1c).

It’s worth noting that the study design did not tell providers and patients what to do with the comprehensive glucose data from FreeStyle Libre (a real-time glucose value taken every minute, 24 hours per day).

That was a deliberate decision to ensure a real-world trial, though it may have impacted the results. For instance, the FreeStyle Libre download software very clearly points out hypoglycemia with a red traffic light.

Were patients on FreeStyle Libre and their providers surprised to find lots of unrecognized hypoglycemia, prompting them to reduce insulin accordingly? This is of particular concern in older patients, the very same population that did not see an A1c benefit in this study. Of course, it is also much easier to fix hypoglycemia (reduce insulin) than to safely bring average glucose down (“Is it correction or food bolus? Or is it basal? Or is it...”).

It will be interesting to compare these results to the type 1 study, IMPACT, which will be presented at a conference this June.

That trial’s goal is to show reductions in hypoglycemia in patients with an A1c of less than 7.5%, which seems like a given after REPLACE. The ultimate hope is to use the results from these two studies to support European reimbursement of FreeStyle Libre. As a reminder, patients currently pay (out of pocket) 59 euros (about $66) for each 14-day FreeStyle Libre sensor, and 59 euros for the touchscreen reader. That is cheaper than CGM, but more expensive than blood glucose test strips.

It’s not clear when FreeStyle Libre (real-time version for consumers) will launch in the US. Abbott’s CEO recently said that it might be available by the end of 2016, though this statement was ambiguous, and we’re not sure if FreeStyle Libre (consumer) is even under FDA review. By contrast, FreeStyle Libre Pro has been under FDA review (blinded, retrospective) since mid-2015, and this should launch sometime this year. More on that here.

All things considered, we salute Abbott for conducting this ambitious, long-term outcomes study of FreeStyle Libre.

The ultimate mark of any technology is whether people will buy it, and FreeStyle Libre has no issues there – demand has been off the charts since it launched in Europe in fall 2014.

Other FreeStyle Libre Updates:

  • Abbott obtained European approval to market FreeStyle Libre in children ages four and up. We’ve heard that many children in Europe are already using this device “off-label,” though this official approval is certainly great news for helping more kids get access to this new technology.
  • FreeStyle Libre will be available in Australia in the coming months, expanding its availability from the following 11 countries: Austria, Belgium, France, Germany, India – Pro version, Italy, Netherlands, Norway, Spain, Sweden and the UK. 

- See more at: http://diatribe.org/comparing-freestyle-libre-vs-fingersticks-type-2-diabetes?utm_source=diaTribe&utm_campaign=645010c2b5-diaTribe_Mailer_103&utm_medium=email&utm_term=0_75cdadd67f-645010c2b5-411731777#sthash.w3adUeq0.dpuf

From www.diatribe.org

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

 

Citeras som: Läkartidningen. 2015;112:DT4F Läkartidningen 01-02/2016
Lakartidningen.se 2015-12-18

Diabetesförekomsten beräknas öka kraftigt

Sofia Carlsson, docent

Tomas Andersson, statistiker

Anders Ahlbom, professor; båda Centrum för arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting; samtliga Institutet för miljömedicin, Karolinska institutet

Autoreferat. Förekomsten av diabetes ökar såväl i Sverige som globalt. I första hand beror det på att människor lever längre och på att överlevnaden för personer med diabetes har förbättrats [1]. Skulle risken att insjukna i diabetes dessutom öka, exempelvis till följd av att fler drabbas av övervikt, kommer prevalensen att stiga ytterligare.

För att ta reda på vad vi i Sverige kan förvänta oss i framtiden har vi i en studie, nyligen publicerad i PLoS One, projicerat en framtida diabetesförekomst bland vuxna, givet befolkningsutvecklingen och olika scenarier kring risken att insjukna [2].

Vi använde uppgifter från Läkemedelsregistret för att skatta prevalens och incidens av läkemedelsbehandlad diabetes, Nationella diabetesregistret för uppgift om andelen patienter med icke-farmakologisk behandling, tidigare publicerade uppgifter om överdödlighet bland personer med diabetes och befolkningsprognoser från Statistiska centralbyrån, SCB.

Först beräknade vi prevalens och incidens 2007–2013.

Med resultatet som utgångspunkt projicerade vi sedan den framtida diabetesförekomsten 2014–2050.

Tre scenarier modellerades:

a) Incidensen är stabil på de nivåer som observeras 2013 och den relativa överdödligheten fortsätter att minska med 1,6 procent per år.

b) Incidensen ökar med 1 procent per år och dödligheten sjunker som i a.

c) Incidensen minskar med 1 procent per år och dödligheten sjunker som i a.

Mellan 2007 och 2013 ökade diabetesprevalensen (läkemedels- och kostbehandlad) i Sverige från 5,8 till 6,8 procent (från 5,1 till 5,8 procent bland kvinnor och från 6,6 till 7,9 procent bland män).

Incidensen var stabil eller till och med minskande (4,4 per 1 000 personer år 2013).

Om den nuvarande utvecklingen fortsätter (som modellerat i scenario a) kommer prevalensen fortsätta öka och nå 10,4 procent år 2050.

Antalet personer med diabetes kommer att uppgå till 940 000, vilket är en ökning med 82 procent jämfört med de 516 000 personer som hade diabetes år 2013.

Börjar incidensen däremot att stiga med 1 procent per år (b) kan vi förvänta oss en diabetesprevalens på 12,6 procent och 1 136 000 invånare med diabetes år 2050. Om förekomsten i stället skulle minska med 1 procent per år (c) skulle prevalensen trots det fortsätta stiga och nå 8,7 procent år 2050 med 783 000 drabbade individer.

För den enskilde patienten med diabetes är utvecklingen positiv, med förbättrad vård och bättre överlevnad. Tendensen till minskande incidens är också gynnsam.

Paradoxalt nog kommer dock den goda utvecklingen att ha en negativ effekt på den framtida sjukdomsbördan i Sverige.

Även om incidensen sjunker kan vi förvänta oss att förekomsten av diabetes kommer att öka kraftigt under de närmaste 35 åren, vilket ställer krav på förberedelse och innovation i hälso- och sjukvården.

Referenser

  1. Guariguata L, et al. Diabetes Res Clin Pract. 2014;103:137-49.
  2. Andersson T, Ahlbom A, Carlsson S. PLoS One. 2015;10(11):e0143084.

blabook2016

 

senaste DiabetologNytt online nu!

 

DBNytt1-15

 

omslag


omslagEASD lite

 

omsl diabetolognytt

 

Mera Nr i Arkiv >>

 

Vi har 106 besökare och inga medlemmar online