Information kring munhälsa publicerad på webben också, se följande länk.
Ett års arbete. Besök, printa ut och sprid till patienter med diabetes
 
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
 
De här informationsbladen kan diabetesprofessionen ladda ner och sprida till diabetespatienter och tandvårdspersonal. Skriften beskriver hur viktigt det är att personer med diabetes informerar sin tandläkare/tandhygienist att de har diabetes och bokar en tid för undersökning.
 
https://skl.se/halsasjukvard/kunskapsstodvardochbehandling/kunskapsstyrningnationellaprogramrad/diabetesvard.225.html
 
Munhälsa vuxna info:
http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/information-till-dig-som-har-diabetes-om-vikten-av-god-munhalsa.html
 
Munhälsa barn info föräldrar:
http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/vikten-av-god-munhalsa-vid-diabetes-hos-barn-ungdom.html
 
Tandvårdspersona infol:
 
Vill Du läsa mer och ta hem mer material, ex vis hur hantera HbA1c över 70 hos vuxna typ 1 diab, vårdcehtral, barn-ungdom,
eller webbutbildning för vård av äldre med diabetes, 16 000 har varit inne där, eller / framgångsfaktorer för diabetes;
https://skl.se/halsasjukvard/kunskapsstodvardochbehandling/kunskapsstyrningnationellaprogramrad/diabetesvard.225.html
Verksamhetsplan NPR-D 2017
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
 
Övergripande mål för utvecklad kunskapsstyrning
De övergripande målen för en utvecklad kunskapsstyrning nationellt, regionalt och lokalt är
· En kunskapsbaserad och mer jämlik hälso- och sjukvård
· En snabbare och mer likvärdig tillgång till nya effektiva läkemedel
· Effektivare resursutnyttjande
· Förbättrat samarbete och samordning nationellt, regionalt och lokalt
 
Övergripande syfte och mål för nationella programråd/kompetensgruppernas arbete
De nationella programråden och kompetensgruppernas arbete syftar ytterst till att patienterna skall få tillgång till en mer jämlik och kunskapsbaserad vård. Genom att i nära samarbete med nationella utvärderingar följa kunskapsutvecklingen och vårdpraxis kan viktiga variationer i vårdens kvalitet uppmärksammas och förbättras.
 
Vidare syftar arbetet till att samverka i framtagandet av nationella kunskapsunderlag där det idag saknas eller behöver kompletteras med vårdprogram, riktlinjer eller motsvarande som stödjer kvalitetsutvecklingen inom området. Genom att i ökad utsträckning implementera gemensamma kunskapsunderlag förbättras förutsättningarna för en jämlik och kunskapsbaserad vård i landet.
 
Förbättringsområden och insatser 2017
I. Behandlingsriktlinjer för fotvård vid diabetes
 
II. Information om diabetes på lätt svenska och på andra språk
 
III. Kulturanpassning av utbildningsmaterial för diabetes - fortsättning
 
IV. Stöd, spridning, uppföljning och revision av kunskapsunderlag och vårdprogram
 
V. Triangelrevision
1. Motivering – behov och syfte
Diabetesvården är väl utbyggd. Innehållet och kvalitén skiljer sig dock mellan olika enheter. Med stöd av kriterier för god diabetesvård och en arbetsmodell för systematiskt kvalitetsarbete kan verksamheter utvärdera och utveckla verksamheten.
2. Mål
Kvalitetssäkrade diabetesmottagningar i landet.
3. Metod och åtgärd
Metodtriangulering för sjukhusmottagningar där tre enheter reviderar varandras verksamheter utifrån framtagna kriterier. Kriterierna för god vård bygger på de nationella riktlinjerna för diabetesvården i Sverige och andra officiella kunskapskällor om diabetes från exempelvis det nationella programrådet för diabetes, SKL.
4. Ansvarsfördelning
Nationell projektledare från programrådet driver arbetet med regionala kontaktpersoner som regionala projektledare.
5. Uppföljning
Frågan följs regelbundet upp i samband med programrådets sammanträden.
6. Utvärdering
Utvärdering planeras i samarbete med Göran Henriks, utvecklingsdirektör, Qulturum, Region Jönköpings län.
 
VI. eHälsa och diabetes
 
Kommunikation
Att kommunicera verksamhetsplaner och programrådens/kompetensgruppernas arbete är en förutsättning för att kunna bidra till samverkan mellan nationell och regional nivå, samt för att nå målen i verksamhetsplanerna. Planering av kommunikation ska därför finnas med i alla delar av processen.
American Diabetes Association Guidelines 2017
 
The American Diabetes Association has recommended the med in its official guidelines for 2017.
The ADA gave the product a shoutout in its 2017 Standards of Medical Care in Diabetes, backing it to reduce the risk of cardiovascular death in Type 2 patients with established cardiovascular disease.
 
That recommendation comes on the back of an outcomes trial that last year showed Jardiance could pare down CV death risk by 38%.
 
As Barclays analyst Geoff Meacham wrote in a note to clients, the recommendation “received a B-level assessment in terms of strength of the evidence, which may reflect the ADA’s views on the various cardiovascular endpoint components” in the companies’ outcomes trial.
 
Nevertheless, though, he views the recommendation “as a positive” for the companies
 
Meanwhile, Jardiance’s market share is already on the rise within the SGLT2 class, he pointed out. For the week ended Dec. 9, it logged new prescription share of 22.1% and total prescription share of 21.1%. The ADA recommendation might give the product another boost; it warned that whether “other SGLT2 inhibitors will have the same effect in high-risk patients ... remains unknown.”
 
That wording may negate some of the “class effect” Jardiance’s rivals have been enjoying since its outcomes data hit late last year. While Johnson & Johnson, which makes Invokana, and AstraZeneca, the manufacturer of Farxiga, won’t wrap up their respective outcomes trials until 2017 and 2019, respectively, they’ve managed to piggyback on some of Jardiance’s success under the assumption that they’ll turn up similar results.
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
 
Press release 
 
Diabetesläkemedlet Jardiance (empagliflozin) sänker inte bara blodsockret utan minskar också risken för att patienter med diabetes typ 2 ska dö i någon hjärt-kärlsjukdom med 38 procent. Det är första gången CHMP ger ett positivt utlåtande för en modern diabetesbehandling med denna dubbla effekt.
 
Hjärt- kärlsjukdom är upp till fyra gånger vanligare hos personer med diabetes typ 2 än befolkningen i övrigt. Runt hälften av alla dödsfall hos dessa patienter orsakas av hjärt- kärlsjukdom (1,2). Det beror på att högt blodtryck, ateroskleros (åderförkalkning), övervikt och fetma är vanligare bland dem som har diabetes.
 
Det positiva utlåtandet innebär att CHMP (The Committee for Medical Products for Human use) rekommenderar ett godkännande av en ny FASS-text för Jardiance till att innefatta uppgifter om minskad risk för kardiovaskulär död hos patienter med diabetes typ 2 och etablerad hjärt-kärlsjukdom.
 
Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA förväntas tillkännage den nya FASS-texten inom ett par månader.
 
- Detta förslag baseras på evidens i EMPA-REG OUTCOME studien och välkomnas. Samtidigt bör man beakta att studien ifråga var sekundärpreventiv eftersom endast patienter med typ 2 diabetes och tidigare hjärtkärlhändelse ingick. Av detta skäl kan man inte utan vidare extrapolera fynden i studien till att gälla behandling av alla individer med typ 2 diabetes, säger Peter M Nilsson, professor i klinisk kardiovaskulär forskning vid Lunds universitet samt överläkare vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö.
 
Omdömet bygger på resultat från en studie med drygt 7 000 patienterna varav 4 687 behandlades med empagliflozin (Jardiance) och de övriga med placebo.
 
Jardiance gavs i tillägg till standardbehandling (andra läkemedel mot diabetes och hjärtsjukdom). Deltagarna följdes upp i snitt drygt tre år. (3)
 
Resultaten visar att Jardiance jämfört med placebo (3):
Minskade risken att drabbas av någon hjärt- kärlhändelse med 14 procent. Minskade risken att dö i någon hjärt- kärlhändelse med 38 procent. Risken för död oavsett orsak var 32 procent lägre. Av dem som fick Jardiance avled 5,7 procent under studiens gång mot 8,3 i placebogruppen.
 
Omtalad studie
Studien presenterades i Stockholm i september 2015 och väckte stor uppmärksamhet. Dagens Medicin utsåg upptäckten av kardiovaskulär effekt av diabetesläkemedel till årets viktigaste medicinska rön 2016.
https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2016/12/15/kardiovaskular-effekt-av-diabeteslakemedel---arets-forskningsnyhet/
 
Om Jardiance
Jardiance minskar njurarnas upptag av glukos (blodsocker) från urinen genom att hämma effekten av ett speciellt transportprotein (sodium-glukos-transportör 2). Därmed försvinner mer glukos ur kroppen med urinen och blodsockret sänks. Jardiance är den hittills enda orala diabetesbehandling som visat sig även minska risken för död i hjärt- kärlsjukdom.
 
Referenser
(1) Nwaneri et al. Mortality in typ 2 diabetes mellitus: magnitude of the evidence from a systematic review and meta-analysis. The British Journal of Diabetes and Vascular Disease 2013:13(4); 192-207.
(2) Morris et al. Mortality and causes of death in the WHO Multinational Study of Vascular Disease in Diabetes, Diabetologia, 2001; 44 suppl 2, s 14-21.
(3) Zinman et al. Empagliflozin, Cardiovascular Outcomes, and Mortality in Type 2 Diabetes. N Engl J Medicine 2015Nov 26;373(22):2117-28.(EMPA-REG OUTCOME).
 
kommunikationsansvarig, Boehringer Ingelheim AB
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
 
Staten halverar bidraget
till kvalitetsregistren 2017
 
Staten kommer att stödja arbete med kvalitetsregister med minst 112 miljoner kronor under 2017. Det är innebörden av det avtal som regeringen har slutit med Sveriges Kommuner och Landsting, enligt ett pressmeddelande från regeringen från den 17 december.
 
Avtalet innebär en halvering av statens stöd mot tidigare år. De senaste fyra åren har statens bidrag till registren varit 220 miljoner kronor per år, åren 2013–2016. Det framgår av den tidigare överenskommelsen mellan SKL och staten om kvalitetsregistren för åren 2012–2016.
 
Landstingens och regionernas bidrag till kvalitetsregistren ligger på samma nivå som tidigare, 100 miljoner kronor.
 
Under nästa år förs ett gemensamt arbete med att se över systemet för att få en stabil och långsiktigt hållbar organisation för kvalitetsregistren från 2018 och framåt, skriver regeringen.
 
Nyhetsinfo
 
www red DiabetiologNytt
 
Press release idag kl 08.00 från Regering och Socialdepartement
Gabriel Wikström
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
 
Staten fortsätter stödja kvalitetsregistren
Regeringen har slutit en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om att fortsätta stödja arbetet med kvalitetsregister.
 
Staten kommer att stödja arbetet med kvalitetsregister med minst 112 miljoner kronor under 2017.
 
Kvalitetsregistren har utvecklats framförallt för att uppfylla syftet att stödja det kliniska förbättringsarbetet. Den nya
överenskommelsen som löper över ett år följer på den tidigare tidsbegränsade femåriga satsningen på området.
 
- Kvalitetsregistren är nyckeln till ett framgångsrikt förbättringsarbete i vården med patientnyttan i fokus. Därför är det viktigt att stat och landsting gemensamt fortsätter att stödja arbetet, säger sjukvårdsminister Gabriel Wikström.
 
- Det här ger kvalitetsregister och registerhållare förutsättningar att bibehålla den utveckling som har åstadkommits under de senaste åren, säger Anders Henriksson, 1:e vice ordförande SKL.
 
92 miljoner kronor av statens stöd går, tillsammans med 100 miljoner kronor från landstingen och 40 miljoner kronor av ackumulerade avsatta men ej utnyttjade medel från landstingen under den tidigare satsningen, till det direkta arbetet med kvalitetsregister.
 
Utöver detta bidrar staten också med minst 10 miljoner kronor för bland annat stödfunktionen Registerservice vid Socialstyrelsen, 10 miljoner kronor riktat stöd till psykiatriregistren, samt den slututvärdering av den tidigare femårssatsningen som Myndigheten för vård- och omsorgsanalys fått i uppdrag att genomföra.
 
Under 2017 görs ett gemensamt arbete med en översyn av kvalitetsregistersystemet. Syftet är att få fram en stabil och långsiktigt hållbar organisation för kvalitetsregistren från 2018 och framåt.
 
Kvalitetsregister är också en viktig fråga i regeringens presenterade forskningsproposition (prop. 2016/17:50). Där betonas också vikten av Sveriges unika register för både forskning och för utveckling inom life science-området.
 
En nationell forskningsagenda för registerbaserad forskning ska tas fram i samråd med intressenter och finansiärer. Satsningen bör leda till stöd för registerbaserad forskning av hög kvalitet inom ett antal angelägna områden, t.ex. medicin och hälsa, vård och omsorg.
 
Press release 
Joanna Abrahamsson
Tf. Pressekreterare hos Gabriel Wikström

För femte året korar Dagens Medicin de främsta medicinska forskningsnyheterna. Toppar gör en efterlängtad nyhet inom typ 2-diabetes, skriver Carl-Magnus Hake på www.dagensmedicin.se
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
 
Ett syfte med att behandla det förhöjda blodsockret vid typ 2-diabetes är att minska risken för så kallade makrovaskulära komplikationer, som hjärtinfarkt och stroke.
 
Under lång tid har det dock inte gått att visa att behandlingen kan få ner patienternas ökade benägenhet för sådana sjukdomar. Men så öppnades ketchup­flaskan. Under loppet av tolv månader publicerades fyra randomiserade studier som faktiskt visat på en sådan effekt för tre olika slag av läkemedel mot typ 2-diabetes.
 
Redan förra året presenterades studien Empa-reg som visade att SGLT2-hämmaren empagliflozin minskade hjärt-kärlhändelser hos typ 2-diabetiker med hög kardiovaskulär risk.
 
Och under 2016 lades två studier fram som visade liknande resultat för GLP1-analogerna liraglutid och semaglutid, varav det senare läkemedlet inte är godkänt än.
 
En fjärde studie visade positivt resultat för glitazonen pioglitazon hos patienter med tidigare stroke och förstadium till diabetes.
 
Gör diabetes viktigare för hjärtläkaren
Visserligen återstår ett flertal frågetecken, som hur generaliserbara resultaten är, vilka mekanismerna bakom de kardiovaskulära effekterna är och hur långtidsresultaten ser ut.
 
Studierna har likväl en stor principiell betydelse och kan innebära nytta för en stor patientgrupp.
 
Dagens Medicin korar därför kardiovaskulär prevention genom blod­socker­sänkande behandling vid typ 2-diabetes till årets forskningsnyhet.
 
Att resultaten är betydelsefulle intygas av Linda Mellbin, kardiolog vid Karolinska universitetssjukhuset, som forskar i sambandet mellan typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.
 
– Det här är jättegoda och efterlängtade nyheter. Resultaten lyfter upp typ 2-diabetes högre på agendan för oss hjärtläkare. Många av våra patienter har ju även den sjukdomen och nu får vi ökad anledning att mer aktivt leta efter odiagnostiserad typ 2-diabetes, säger hon.
 
Har redan börjat tillämpas kliniskt
– Tidigare har vi snarare varit lite försiktiga i att pressa blodsockret hos patienter med känd hjärt-kärlsjukdom. Men nu har bilden svängt och med vissa blodsockersänkande läkemedel kan vi alltså förbättra prognosen. Nu återstår det att se exakt hur resultaten förändrar behandlingsrekommendationer, fortsätter Linda Mellbin.
 
Enligt Mona Landin-Olsson, endokrinolog och professor vid Skånes universitetssjukhus i Lund, påverkar resultaten redan praxis.
– Resultaten är viktiga. Hittills har vi sett på många av de nya läkemedlen vid typ 2-diabetes som oprövade. Nu vet vi att de inte har några stora biverkningar och att de kan påverka hårda endpoints.
 
Vi måste sätta oss ner och diskutera hur de ska användas på patienterna, inte minst då det handlar om i vissa fall dyra behandlingar.
 
Studier:
New England Journal of Medicine 2015; 373: 2 117–2 128.
Empagliflozin, Cardiovascular Outcomes, and Mortality in Type 2 Diabetes
 
2016; 374: 1 321–1 331,
Pioglitazone after Ischemic Stroke or Transient Ischemic Attack
 
2016;375: 311–322,
Liraglutide and Cardiovascular Outcomes in Type 2 Diabetes
 
2016;1 834–1 844
Semaglutide and Cardiovascular Outcomes in Patients with Type 2 Diabetes
 
Här är hela listan över xde främsta forskningsnyheterna 2016 enligt Dagens Medicin
 
1. Diabetesläkemedel skyddar mot hjärt-kärlsjukdom
Det har hittills inte gått att visa blodsockersänkande läkemedel minskar risken för makrovaskulära komplikationer vid typ 2-diabetes. Men så uppstod en ketchupeffekt och under loppet av tolv månader publicerades fyra randomiserade studier som visade på en sådan skyddseffekt. Resultaten väntas påverka klinisk praxis. L
 
2.Hjärnimplantat gav handrörelse tillbaka
Neurologi. Tidigare studier har visat att förlamade patienter kan lära sig att styra robothänder med tanken, via sensorer som sätts in i hjärnan. Ny forskning tog detta ett steg längre. En amerikansk man som blivit förlamad efter en dykolycka kunde få tillbaka viss rörlighet i en av sina händer med hjälp av ett mikrochip i hjärnan. Under 2016 kom fler slående exempel på hur forskare lär sig avkoda hjärnans signaler med hjälp av avancerade datoralgoritmer. En annan studie visade att en totalförlamad ALS-patient kunde lära sig att styra en markör på en datorskärm med tanken.
Studier: Nature 2016; 533: 247–250. New England Journal of Medicine 2016; 375: 2 060–2 066.
 
3. Checkpointblockad når lungcancerns första linje
Onkologi. Under 2016 fortsatte de positiva resultaten att trilla in inom det hetaste medicinska forskningsområdet – immunterapi vid framskriden cancersjukdom. Bakslag kom visserligen, som avsaknaden av effekt för PD1-hämmaren nivolumab i första linjen vid lungcancer. Men för det konkurrerande läkemedlet pembrolizumab gick det bättre, om än i en definierad undergrupp av lungcancerpatienterna. Huvud-halscancer och urinblåsecancer var två nya cancerformer där randomiserade studier visade på ökad överlevnad med PD1-hämmande behandling. Och vid tidiga högriskmelanom gav CTLA4-hämmaren ipilimumab också ökad överlevnad, givet som understödjande behandling till kirurgi.
Studier: New England Journal of Medicine 2016; 375: 1 823–1 833, 1 845–1 855, 1 856–1 867
 
4. Nya insikter i människans olikhet
Genetik. En kartläggning av de protein­kodande sekvenserna i arvsmassan från över 60 000 personer gav den hittills bästa inblicken i genetisk variation hos människan och visade att denna var överraskande stor. Forskarna avslöjade runt 3 200 gener som verkar vara särskilt viktiga för människans överlevnad och däribland går det att hitta flera sjukdomsframkallande varianter. Vidare kunde forskarna peka ut ett antal genvarianter som trotts orsaka ärftliga, så kallade mendelska, sjukdomar, men som sannolikt är ofarliga.
Studie: Nature 2016; 536: 285–291.
 
5. Vaginalring skyddade delvis mot hiv
Infektion. En förebyggande behandling av hiv har nyligen lanserats för män med hög risk för smitta. Två studier väcker nu hopp om att något liknande också kan fungera för kvinnor. Forskare visade att kvinnor i Afrika fick minskad risk att insjukna om de använde långtidsverkande vaginalringar med det antivirala läkemedlet dapivirin. Mycket återstår innan detta kan bli en standardbehandling. Ett problem är dålig följsamhet och att unga kvinnor inte tycktes få någon effekt alls.
Studier: New England Journal of Medicine 2016; 375: 2 121–2 132, 2 133–2 143
 
6. Antikropp bromsar myelom
Hematologi. Vid myelom, en cancersjukdomsjukdom i benmärgen, har det kommit många nya läkemedelsbehandlingar på senare år. En av de mest lovande är antikroppen daratumumab som experter tror kan få enliknande roll i behandlingen som ritiuxmab fått vid lymfom. Under året visade två fas 3-studierpå en bromsande effekt av daratumumab i tillägg till annan behandling hos patienter som fått återfall eller inte svarat på primär terapi.
Studier: New England Journal of Medicine 2016; 375: 754–766,1 319–1 331
 
7. Ny målriktad terapi vid bröstcancer
Onkologi. Även om mycket inom cancerforskningen numera handlar om immunterapi, så sker framsteg inom andra områden också, som mer konventionell målriktad behandling. Under 2016 publicerades fas 3-studier som visade bromsande effekt av två så kallade CDK 4/6-hämmare, palbociklib och ribociklib, vid spridd östrogenpositiv bröstcancer. Behandlingsprincipen kan bli en ny standard för dessa patienter. Men det återstår att se om behandlingen ger överlevnadsvinst. Under 2016 kom också övertygande data för läkemedlet osimertinib för en undergrupp av patienter med EGFR-positiv spridd lungcancer.
Studier: New England Journal of Medicine 2016; 375: 1 738–1748, 1 925–1 936, DOI: 10.1056/NEJMoa1612674
 
8. Ny karta visar vägen till hjärnans vrår
Neurologi. Med avancerade metoder har forskare tagit fram den hittills mest detaljerade indelningen av hjärnbarkens olika områden. Enligt den nya kartan innehåller varje hjärnhalva 180 olika distinkta områden, varav 97 inte var kända förut. Kartan eller snarare utvecklingar av den kan komma annan hjärnforskning till nytta.
Studie: Nature 2016; 536: 171–178.
 
9. Steloperationer kan minska
Ortopedi. En av årets viktigaste studier från Sverige kom från det ortopediska området. Svenska läkare visade att ett större ingrepp med steloperation inte förbättrade funktionsförmågan vid ryggradsförträngning, spinal stenos, hos äldre, vilket är en av de vanligaste indikationerna för ryggkirurgi. Resultaten har redan inneburit att ingreppet minskat mycket i Sverige. Frågan är om det kan ske utomlands också.
Studie: New England Journal of Medicine 2016; 374: 1 413–1 423
 
10. Google tar upp konkurrensen med ögonläkare
Oftalmologi. Visserligen är det än så länge science fiction att datorer och robotar skulle ta över diagnostiken från mänsklig sjukvårdspersonal. Men en försmak av vad som kan bli aktuellt i framtiden publicerades i november 2016, då forskare vid företaget Google visade att en algoritm med hög träffsäkerhet kan lära sig att känna igen ödem och retinopati vid ögonbottenundersökning hos diabetiker.
Studie: Jama, DOI: 10.1001/jama.2016.17216
 
Listan har sammanställts av Dagens Medicin efter en samlad bedömning av de olika rönens medicinska och principiella betydelse. Läs mer i detalj och med en förtjänstfull sammanställning av Carl-Magnus Hake på www.dagensmedicin.se
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
The American Diabetes Association ADA just published its 2017 Standards of Medical Care in Diabetes Care.
 
Make sure you have a copy of the new version to help you in clinical practice, skriver ADA
 
The new Standards include guidelines on:
• Screening adults and youth with diabetes for diabetes distress, depression, anxiety, and eating disorders, and when to refer to a mental health specialist
• Advising on lifestyle management issues such as physical activity and sleepAssessing comorbidities as part of a comprehensive patient-centered evaluationExpanding indications for metabolic surgery
• Providing more choices for people with diabetes who also have hypertension Considering two specific glucose-lowering medications to patients with diabetes and cardiovascular disease in order to lower the risk of death
 
Other updates include:
• New insulin algorithm, which offers more glucose management options for people with type 2 diabetes
• Revised guidelines on hypoglycemia
• Detailed tables addressing estimated average monthly costs of glucose lowering medicines
 
The American Diabetes Association also has published an abridged version of the Standards of Medical Care in Diabetes for primary care providers.
 
This version appears in Clinical Diabetes.
 
Download your copy today.
 
ADA Standards of Care are based on a complete review of the relevant literature by a diverse group of highly trained clinicians and researchers. After weighing the quality of evidence, from rigorous double-blind clinical trials to expert opinion, recommendations are drafted, reviewed, and submitted for approval to the ADA Executive Committee; they are then revised on a regular basis, and subsequently published in Diabetes Care.
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
Livsmedelsverket och Socialstyrelsen skriver i sin press release att våra levnadsvanor har stor betydelse för hälsan och för risken att utveckla olika sjukdomar. 
 
Att äta hälsosammare och inte dricka för mycket alkohol minskar risken för högt blodtryck.
 
Små förbättringar i matvanor kan ge stora vinster för invididen. Att förändra matvanor kan vara en utmaning. Många patienter vill ha stöd från hälso- och sjukvården.
 
NU finns en webbutbildning som ger dig eveidensbaserad kunskap och praktiska verktyg för att motivera och stödja personer att ändra sina matvanor
 
Du hittar den på
 
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
Risk of Ischemic, Hemorrhagic Stroke Up With Type 1 Diabetes
Incrementally increased risks with increasing HbA1c; marked increase with HbA1c ≥9.7 percent
 
The risks of ischemic and hemorrhagic stroke are increased with type 1 diabetes, with incrementally increasing risks with increasing hemoglobin A1c (HbA1c), according to a study published in the November issue of the Journal of Internal Medicine.
 
Christina Hedén Ståhl, from the University of Gothenburg in Sweden, and colleagues conducted a prospective, matched cohort study to examine the excess stroke risk in relation to glycemic control in patients with type 1 diabetes. Patients with type 1 diabetes registered in the Swedish National Diabetes Register (33,453 participants) were each matched to five control subjects from the general population (159,924 participants).
 
The researchers found that 2.3 percent of patients with diabetes and 0.7 percent of control subjects were diagnosed with stroke.
 
Type 1 diabetes patients had overall multiple-adjusted hazard ratios of 3.29 and 2.49 for ischemic and hemorrhagic stroke, respectively, compared with control subjects.
 
With increasing HbA1c, the risk of ischemic and hemorrhagic stroke increased incrementally; the risk of ischemic stroke was significantly increased with HbA1c within target (≤6.9 percent, multiple-adjusted hazard ratio, 1.89). The risks of ischemic and hemorrhagic stroke were markedly increased for HbA1c ≥9.7 percent, with multiple-adjusted hazard ratios of 7.94 and 8.17, respectively.
 
"Individuals with type 1 diabetes have an increased risk of ischemic and hemorrhagic stroke, increasing markedly with poor glycemic control," the authors write.
 
 
ABSTRACT
Glycaemic control and excess risk of ischaemic and haemorrhagic stroke in patients with type 1 diabetes: a cohort study of 33 453 patients
 
Authors
C. Hedén Ståhl,
M. Lind,
A.-M. Svensson,
S. Gudbjörnsdottir,
A. Mårtensson,
A. Rosengren
 
Abstract
 
Objective
To estimate the excess risk of stroke in relation to glycaemic control in patients with type 1 diabetes.
 
Methods
In this prospective, matched cohort study, we identified patients with type 1 diabetes, aged ≥18 years, who were registered in the Swedish National Diabetes Register from 1998–2011 and five control subjects for each case from the general population, matched for age, sex and county of residence. The risks of all strokes, ischaemic stroke and haemorrhagic stroke were estimated using Cox hazard regression.
 
Results
Of 33 453 type 1 diabetes patients [mean age, 35.5 (SD 14.4) years; mean follow-up, 7.9 (SD 4.3) years; and mean diabetes duration, 20.2 years (SD 14.6)], 762 (2.3%) were diagnosed with stroke compared with 1122 (0.7%) of 159 924 control subjects [mean follow-up, 8.2 (SD 4.3) years].
 
The overall multiple-adjusted hazard ratios (HRs) for type 1 diabetes patients versus control subjects were 3.29 (95% CI: 2.96–3.66) and 2.49 (95% CI: 1.96–3.16) for ischaemic and haemorrhagic stroke, respectively.
 
The risk of ischaemic and haemorrhagic stroke incrementally increased with increasing HbA1c; the risk of ischaemic stroke was significantly increased with HbA1c within target [≤6.9% (≤52 mmol mol-1)] [multiple-adjusted HR 1.89 (95% CI: 1.44–2.47)]. For HbA1c ≥9.7% (≥83 mmol mol-1), there was a markedly increased risk of both ischaemic and haemorrhagic stroke, with multiple-adjusted HRs of 7.94 (95% CI: 6.29–10.03) and 8.17 (95% CI 5.00–13.35), respectively.
 
Conclusions
Individuals with type 1 diabetes have an increased risk of ischaemic and haemorrhagic stroke, increasing markedly with poor glycaemic control.
 
 
Introduction
Diabetes mellitus is an established risk factor for cardiovascular disease [1]. Even though type 1 diabetes accounts for only a minor proportion of diabetes cases globally, it is important because it often affects children and young adults living with the disease for many years. The results from a growing number of studies in the last decade have indicated that type 1 diabetes is a risk factor for stroke [2-4]. Age and blood pressure level are examples of factors that predict stroke in individuals with type 1 diabetes [5, 6] as well as in those without diabetes [7]. However, chronic hyperglycaemia is a risk factor specific amongst individuals with diabetes but has not been widely investigated as a risk factor for stroke in those with type 1 diabetes.
 
High HbA1c, the most common measure of hyperglycaemia in diabetes care, is strongly associated with an increased risk of microvascular complications in individuals with type 1 diabetes [8, 9] and has also been shown to affect the risk of stroke and other macrovascular complications [10, 11]. However, most studies have not been adequately powered to provide reliable results, particularly regarding haemorrhagic stroke, which comprises a small subgroup of all stroke cases in Western populations [2, 4, 5, 10, 12]. Using the Swedish National Diabetes Register (NDR), we conducted a large, observational, cohort study to evaluate the risk of stroke in individuals with type 1 diabetes at different HbA1c levels compared with the risk in the general population.
 
Discussion
In this nationwide cohort study, individuals with type 1 diabetes had a threefold increased risk of being diagnosed with stroke compared with their matched controls from the general population. The risk of stroke was raised in all HbA1c categories, ranging from a 75% increase in the lowest HbA1c category to almost an eightfold increase in risk in the highest category. An effect of HbA1c on the risk of stroke was observed in men and women, for type 1 diabetes patients with a short and long duration of disease and in all three categories of renal impairment. These findings indicate an independent effect of glycaemic control on the risk of stroke. Even type 1 diabetes patients maintaining HbA1c levels within the recommended target [≤6.9% (≤52 mmol mol-1)] and with normoalbuminuria had an increased risk of all strokes because of an increased risk of ischaemic stroke events in this group.
 
Several previous studies have estimated the risk of stroke in type 1 diabetes patients compared with the general population [2-4, 20]. In a study that included participants with a similar age range as in the present study, a comparable incidence rate was observed [3]. The risk of stroke for type 1 diabetes patients as a group has been estimated to be between twofold and fourfold higher than in the general population [3, 20]. To the best of our knowledge, no previous study has estimated the risk of stroke for type 1 diabetes patients at different HbA1c levels and compared this risk with that of the general population.
HbA1c is a well-established risk factor for microvascular complications in type 1 diabetes [9, 21]. In the last decade, an increasing number of studies have shown that HbA1c affects the risk of cardiovascular disease and stroke in type 1 diabetes patients, even though the number of stroke events were often limited [10-12, 22, 23]. The finding in our study of an increased risk of all strokes and ischaemic stroke in type 1 diabetes patients with higher HbA1c levels is consistent with these previous results. The association between glycaemic level and the risk of haemorrhagic stroke is less clear. Recently, Hagg et al. [11] found that HbA1c was not a risk factor for haemorrhagic stroke in type 1 diabetes patients, whereas Secrest et al. [5] reported that HbA1c predicted haemorrhagic but not ischaemic stroke. In present study, there was a 2.5-fold excess risk of haemorrhagic stroke for type 1 diabetes patients as a group compared with controls, and this risk was significantly higher in all but the lowest HbA1c category. Therefore, we found an increased risk of ischaemic and haemorrhagic stroke with higher HbA1c levels in type 1 diabetes patients.
 
Blood pressure is an important risk factor for stroke in type 1 diabetes patients [11], but the difference in average blood pressure between the highest and lowest HbA1c category was comparatively minor (2.4 mmHg for systolic and 3.0 mmHg for diastolic blood pressures). The proportion of type 1 diabetes patients receiving antihypertensive treatment was 15% in the lowest HbA1c category, but approximately the same (21–25%) in all higher HbA1c categories. Additionally, in the analysis within the type 1 diabetes group, we were able to adjust for systolic blood pressure and still found an effect of HbA1c level on the risk of stroke (Table 3, model 4). Therefore, we believe that blood pressure level might explain some, but not all, of the increased risk of stroke with higher HbA1c category.
 
Previous studies have demonstrated that diabetic nephropathy is a predictor of stroke [5, 6]. In the present study, the risk of all strokes, and stroke subtypes, within the same HbA1c category gradually increased with worse renal impairment category (Fig. S2 and Table S6), which is in line with previous findings [5, 6]. The effect of HbA1c on the risk of haemorrhagic stroke for type 1 diabetes patients with normoalbuminuria was weaker than that for ischaemic stroke. Only type 1 diabetes patients with normoalbuminuria and HbA1c in the highest category ≥9.7% (≥83 mmol mol-1) had a significantly increased risk of haemorrhagic stroke compared with control subjects. For ischaemic stroke, the risk was significantly increased in all HbA1c categories for type 1 diabetes patients with normoalbuminuria. Further studies are needed to elucidate the relationships between diabetes, glycaemic control and subtypes of stroke in individuals with type 1 diabetes.
The most important strengths of the present study are the large number of individuals with type 1 diabetes and the presence of a control group from the general population. The size of the study population provided a larger number of strokes, both haemorrhagic and ischaemic, than in any previous study. Additionally, repeated measurements of several important characteristics in individuals with type 1 diabetes were available, as well as information on comorbidities and educational level for both control subjects and diabetes patients. However, there are also limitations that need to be considered. First, only stroke events leading to hospitalization or death outside hospital were captured. A recent study in Sweden showed that stroke awareness did not differ between patients with diabetes and individuals without regular healthcare contacts [24]. Therefore, we believe that the proportion of potential missed cases due to not seeking medical care should be the same between control subjects and individuals with diabetes. Secondly, no risk factor data other than demographic characteristics and comorbidities were available for the controls. HbA1c values were not available for the control subjects but those with diabetes were excluded. Given the relatively young age of the population, the numbers of undiagnosed cases of type 2 diabetes and of individuals in the prediabetic state with higher HbA1c should be very small amongst the controls, and accordingly the HbA1c level of the controls should be close to normal. Blood pressure, smoking and AF are important risk factors for stroke. However, mean blood pressure was not raised in individuals with type 1 diabetes and the proportion of participants with AF was similar to that of controls. The proportion of smokers amongst individuals with type 1 diabetes might be slightly lower than that in the general population. Accordingly, information on these variables is unlikely to have altered our results decisively. Thirdly, the diagnoses of haemorrhagic and ischaemic stroke were not formally validated, but computed tomography scans are routinely used in suspected stroke cases in Sweden, which should minimize misdiagnosis. In our study 14% of the strokes amongst type 1 diabetes patients were haemorrhagic. This is somewhat lower than was found for example by Hägg et al. [11]. However, we have not included subarachnoid haemorrhage in our study due to a different and more specific pathology. Additionally, the proportion of haemorrhagic strokes relative to all strokes differs between countries [25]. A previous study on the subtypes of stroke in Sweden demonstrated that 12% of the strokes were haemorrhagic (excluding subarachnoid haemorrhage) [26]. Therefore we believe our figures reflect the true proportion of haemorrhagic strokes amongst type 1 diabetes patients in Sweden. Fourthly, during the first years of the study not all hospitals in Sweden reported to the NDR. The coverage rose to approximately 50% of all type 1 diabetes patients in 2003 and to approximately 90% in 2013. However, hospitals report all their diabetes patients, both well and poorly controlled, to the NDR. Furthermore, a small number of patients with diabetes not registered in the NDR could be included amongst the controls during the first years of the study, potentially attenuating the effect of HbA1c level. Taken together, even though the coverage of the NDR was not complete during the first years of the study this should only have a minor effect on our results. Finally, as in all observational studies, we cannot definitively eliminate the possibility of residual confounding.
 
Conclusion
Individuals with type 1 diabetes have an increased risk of ischaemic and haemorrhagic stroke compared with the general population even when HbA1c levels are within target, and the risks are markedly increased with worse glycaemic control. Accordingly, continuous efforts to improve glycaemic control in individuals with type 1 diabetes are of major importance to protect this group against a disease with potentially devastating effects on daily life.
 
Conflict of interest statement
No conflict of interest to declare.
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
 
 
Press release
 
Lunds universitet om Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitet, som får Europeiska Forskningsrådets Consolidator Grant. Pengarna, två miljoner euro över fem år, ska användas till att ta fram nya metoder för att förutse, förebygga och behandla typ 2-diabetes.
 
Charlotte Ling, verksam vid Lunds universitets Diabetescentrum, är en pionjär inom epigenetik och diabetes och hennes forskning har fått stort genomslag även utanför den akademiska världen. I sin tidigare forskning har Charlotte Ling bland annat visat att regelbunden träning i måttlig dos förändrar aktiviteten i en tredjedel av kroppens alla gener och att det påverkar lagringen av fett på ett positivt sätt. De fann också förändringar i aktiviteten hos de gener som kopplas till typ 2-diabetes vilket kan förklara hur generna påverkar risken för sjukdom.
 
Diabetes är till viss del en ärftlig sjukdom, men ärftligheten kan bara förklaras till omkring 20 procent. I epigenetik studerar man därför inte bara våra gener, utan även det som finns bortom (epi-) dem, mekanismerna som styr dessa och som vi till stor del kan påverka med vår miljö och livsstil. Människans alla gener kallas genom, epigenomet utgörs av genomet och alla de faktorer som styr genaktiviteten.
 
Cellerna i bukspottkörteln utgör de mest centrala i sjukdomsprocessen som leder till typ 2-diabetes. Charlotte Ling ska därför studera epigenomet i dessa celler för att bättre förstå mekanismerna bakom deras försämrade funktion som leder till sjukdom och jämföra epigenetiska förändringar med variationer i generna och andra processer såsom transkriptom, metabolom, RNA och utsöndringen av hormon från cellerna i bukspottkörteln. Dessutom ska de utveckla en matematisk plattform för att hantera, analysera och visualisera all den data analyserna ger.
 
Diabetes är en sjukdom som ökar lavinartat i världen och som leder till allvarliga skador på njurar, ögon, nerver och hjärt- kärlsjukdomar. Det finns därför ett stort behov av nya sätt att diagnosticera och behandla sjukdomarna.
 
- Med nya, innovativa metoder hoppas vi upptäcka nya gener med avgörande betydelse för utvecklingen av typ 2-diabetes. Vi förväntar oss också att hitta biologiska och molekylära faktorer som bidrar till den försämrade insulinproduktionen, säger Charlotte Ling.
 
Förhoppningen är att detta ska leda till nya biomarkörer som kan mätas i blod för att förutse diabetes och läkemedel förbehandling av sjukdomen.

- Tidigare upptäckt och bättre behandlingar kan förhindra utvecklingen av typ 2-diabetes och dess följdsjukdomar, säger Charlotte Ling.
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
Det finns en problematik med egentillverkade programvaror, closed loop och modifiering av insulinpumpar.
 
CGM får betraktas som potentiell högriskdevice vid felaktigt användande, insulinpumpar är också högriskdevice vid felaktigt användande - och att felaktigt koppla ihop dessa med icke CE-märkt mjukvara från internet kan öka denna risk.
 
1. Enligt de föreskrifter som finns från myndighet ska vårdpersonal tillse att patient eller föräldrar till barb med typ 1 diabetes har tillräckliga kunskaper för att nyttja ett diabeteshjälpmedel, innan detta skrivs ut, och att detta hjälpmedel är CE-märkt, Europa-godkänt för medicinskt teknisk användning. Mjukvara och hårdvara ska vara godkänd av myndighet. Det är ett ansvar som vi har inom diabetesvården och som vi måste leva upp till.
 
2. Företag producerar diabeteshjälpmedel, CGM och pumpar, etc. Det är vården som ordinerar dessa efter framtagna medicinska indikationer
 
3. Inom en kortare tid förhoppningsvis under 2017 kommer insulinpumpar kopplade till CGM med godkänd CE märkt mjukvara kunna förskrivas. De är redan i ett utvecklingsskede. Vetenskapliga studier sker och kommer framöver att publiceras. Dessa hybrid-pumpar, closed loop liknande diabeteshjälpmedel, kommer som det ser ut att revolutionera tillvaron för den som har typ 1 diabetes, Diabetesvården och patienter med diabetes måste vänta in dessa fabrikstillverkade produkter.
 
Läkemedelsverket har gått igenom den information som man kan hitta på nätet kring egentillverkade programvaror, closed loop och modifiering av insulinpumpar.
 
Ett uttalande från läkemedelsverket angående modifiering av produkter som ska användas inom hälso-och sjukvården bifogas nedtill
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
 
 
 
161202
 
Framtagande av egen programvara för diabetesprodukter – en patientsäkerhetsrisk
 
Insulinpumpar och CGM/FGM är medicintekniska produkter som ska vara CE märkta i enlighet med det medicintekniska regelverket, LVFS 2003:11. Insulinpumpar och CGM/FGM ska uppfylla höga krav på patientsäkerhet, prestanda och funktionalitet. Inom hälso-och sjukvården får endast CE märkta medicintekniska produkter användas vid behandling av diabetes.
 
Läkemedelsverket har fått kännedom om att det finns personer som tar fram egna programvaror som samlar in blodsockervärden och infusionsdata. Programvarorna kan ge beslutsstöd för behandling av diabetes, men i vissa fall kan programvarorna även aktivt styra insulinpumpar.
 
Algoritmer som tas fram och används utan bl.a. vetenskapligt stöd eller klinisk evidens utgör en patientrisk. Kombinationen av den egenframställda programvaran och insulinpumpen medför en modifiering av den CE märkta medicintekniska produkten och systemets säkerhet, prestanda och funktionalitet kan inte garanteras.
 
En modifiering av de CE märkta insulinpumparna och CGM/FGM kan leda till att tillverkarnas ansvar kan upphöra att gälla om förändringen av produkten sker utan tillverkarens medgivande.
 
Läkemedelsverket avråder användning av
– egenmodifierade redan CE märkta medicintekniska produkter
– användningen av icke CE-märkta produkter och programvaror som har ett medicinskt ändamål.
 
På Läkemedelsverkets vägnar,
 
Karin Hampus,
Utredare och inspektör
 
Brita Liljestrand,
Utredare och inspektör
Woman, 42 years of age. Type 1 diabetes for the past 22 years. I’ve been working with her and reviewing her CGM reports, and teaching about checking patterns before making changes in her pump settings.
 
The other day she sent me her readings for the past two weeks. She told me she sees highs during the night and about 6 pm.
 
Wondered about changing her settings. I asked her to tell me what she thought she should do. Not to do it yet, but let me know so we can then agree or disagree and decide on the actual adjustments together. This would be the best way for her to learn.
 
When I looked at the report, I did not see what I know to be a “pattern” or in other words, nothing consistent, for 3 days in a row that would warrant a change. I was actually surprised that she had a high or low here or there about the same time, but thought “inconsistent” warranted a change.
 
We did not make any changes at that time. I was very clear in letting her know what a pattern actually means (see below). I haven’t heard back from her. That tells me she hasn’t seen a real pattern since we talked.
 
Disaster averted by preventing hypoglycemia, especially nocturnal, by increasing insulin when not warranted.
 
Lessons Learned:
When teaching patients, be more specific.
 
When the word “pattern” is used, teach the patient the difference between correcting and pattern management.
 
Be very clear to speak in words such as these:
Insulin Dose Changes: Changing your insulin dose may seem difficult and confusing. Health care professionals may ask you to make two different kinds of changes: Correction doses and pattern changes.
 
If your blood glucose before lunch is almost always normal, but today it is high, you may take 1 or 2 extra units of insulin to “correct” the high reading. This is called a correction dose. This is a temporary change in your dose. If your blood glucose tomorrow before lunch is normal you will not need a correction dose. In contrast, if your blood glucose results before lunch are high for more than 3 days in a row, you will need to make a pattern change. This is a permanent change in your insulin dose. Once you have made a pattern change, you continue to take this dose of insulin until you see that it is no longer keeping your blood glucose “in target” and you then make another pattern change.
 
Read more free online from Staying on Target, My Doctor Says, "Pattern Management will Help Me ..." 30 pages
From: https://www.bd.com/us/diabetes/download/PatternManagement.pdf
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
In a substudy of the multicenter, ongoing Swedish Obese Subjects (SOS), bariatric surgery patients had a 29% lower rate of developing atrial fibrillation compared to the non-surgery group, during nearly 20 years of follow-up (HR 0.71; 95% CI 0.60-0.83; P<0.001), according to lead author Shabbar Jamaly, MD, of the University of Gothenburg in Sweden, and colleagues.
 
In addition, younger patients who underwent bariatric surgery had an even lower risk reduction for the development of atrial fibrillation (P=0.001 for interaction), as well as patients with initially higher diastolic blood pressure (P=0.028).
 
In an interview with MedPage Today, co-author Kristjan Karason, MD, PhD, also of the University of Gothenburg, said, "To our knowledge, this is the first time weight-loss has been reported as reducing the risk of new-onset atrial fibrillation. Our findings are important since the consequences of this arrhythmia are serious, including stroke, heart failure, and increased all-cause mortality."
 
But in the editorial, Jonathan M. Kalman, PhD, of Royal Melbourne Hospital in Australia, and colleagues were critical of the trial, citing its "observational study design, poorly matched groups, and absence of incident AF as a predefined endpoint."
They suggested the surgery cohort might have been inherently more motivated to lose weight, since they chose surgical treatment. The results would be difficult, if not impossible, to validate since the "degree of weight loss is not replicable in a nonsurgical context," they argued.
 
Overall, the surgical cohort experienced a mean 25% total loss of body weight within 1 year, versus no change in the control.
Because obesity (BMI >30) is a known risk factor for cardiovascular problems, including atrial fibrillation, the researchers hoped to identify an effective "primary preventive strategy" to reduce "cardiovascular morbidity and mortality."
 
They highlighted the connection between obesity and AF in past studies, including a meta-analysis that identified a 49% increased risk of AF in people with obesity.
 
Between 1987 to 2001, a total of 4,021 Swedish adults age 37-60 were enrolled, including 2,000 who chose to undergo surgery and 2,021 matched controls who received "usual care" defined as the normal routine of their healthcare provider. Participants had a mean BMI of 36, with normal sinus rhythm and no history of atrial fibrilation at enrollment.
 
The majority of the surgery group underwent vertical banded gastroplasty (68%), while 13% underwent gastric bypass, and 19% had gastric banding. Weight was measured during 10 follow-up visits over the course of a median of 19 years. The participant group database was cross-referenced with the Swedish National Patient Register to gather data on incident AF.
 
The researchers reported post-surgical complications in about 13% of participants who underwent bariatric surgery, with 2.8% requiring additional surgery. Five people in the surgery cohort, and two in the usual care group died during the trial.
The researchers also noted an independent association between atrial fibrillation and higher free thyroxine levels during the trial. Jamaly and colleagues suggested that this might be due to a relationship between "subclinical hyperthyroidism," and "the development of supraventricular arrhythmia in obesity."
 
The study's observational design was a limitation, the authors noted. Additionally, because the patients were from the Swedish Obese Subjects study, the original trial's primary outcome was mortality in bariatric surgery, as opposed to incident atrial fibrillation. Karason explained to MedPage Today that the research team is planning a follow-up study to examine "the effect of long-term weight loss on other cardiac diseases such as ischemic heart disease and heart failure."
 
The editorialists weren't entirely dismissive of the study. They applauded it for providing novel insight to the benefits of weight loss among individuals at-risk for developing AF. They recommended future studies to identify "the categories of baseline weight that would most benefit from weight loss, quantify the degree of weight loss required to confer benefit, correlate the impact of sustained weight loss on other AF risk factors, and evaluate the mechanism of reverse atrial remodeling in AF-naive populations."
 
"Substantial and sustained" weight loss is key, they wrote, highlighting the fact that the variances in atrial fibrillation incident only began to differ five years into the trial. Kalman and colleagues discussed the frustrations felt within "the broader clinical community of ineffective and unsustainable weight loss among conventionally treated obese cohorts," arguing a need to identify other preventive treatments methods besides surgery in the future.
 
The study was funded by the Swedish Heart-Lung Foundation, and the National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases of the National Institutes of Health. The SOS study is supported by the Swedish Research Council, the Swedish federal government under the LUA/ALF agreement, and the Swedish Diabetes Foundation.
 
 
Download the article in pdf free
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
Vid allvarlig hypoglykemi ska körförbud ges och uppföljning göras, föreslår två läkare vid Trafik­medicin­skt ­centrum i dagens
debattartikel på www.dagensmedicin.se Björn Johansson och Dorota Religa, överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinges geriatriska klinik.
 
Vi vill göra en kommentar beträffande skriften Rödbok – om lågt blodsocker vid diabetes, som nyligen tagits fram av Nationella Diabetesteamet och som presenterades i Umeå vid mötet Balansera rätt i dia­betes­vården, arrangerat av Dagens Medicin Agenda och Nationella diabetesteamet på Världsdiabetesdagen 14/11.
 
Vi anser att det är en brist att en sådan skrift inte tar upp frågan om bilkörning, som är så viktig vid diabetes.
 
Körkortsfrågan vid dia­betes avgörs främst av överväganden om hypoglykemi (och även syn­hotande förändringar i ögon­botten) och regleras av Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om medicinska krav för innehav av körkort m m (Transportstyrelsens författningssamling TSFS 2010:125 med ändringar 2013:2).
 
Allvarlig hypoglykemi är sällan direkt dödlig, men det skapar betydande risk för trafikolycka och fallolycka. Kramper kan dessutom orsaka hjärnskador. Det är viktigt att tillämpa rätt observationstid vad gäller uppehåll i bilkörning efter allvarlig hypoglykemi.
 
Fall-kontrollstudier tyder på att förare med diabetes upp­visar en måttlig ökning av olycksrisken jämfört med förare utan dia­betes. Riskfaktorer är tidigare svår hypoglykemi, tidigare hypoglykemi under bilkörning, strikt blod­socker­kontroll (lägre HbA1c) och frånvaro av blodsockermätning före körning (Inkster och Frier 2013). Europeiska unionens tredje direktiv om bilkörning (2006) har lett till förändrade regler i Sverige, en skärpning vad gäller yrkes­förare och en välvilligare bedömning av privatbilister.
 
Det är viktigt att alla läkare som kommer i kontakt med patienter med diabetes känner till detta, och vi föreslår att det inkluderas i en framtida version av tryck­saken. Vi föreslår att den ska inkludera text om att vid allvarlig hypoglykemi ska körförbud ges och uppföljning göras.
 
 
SVAR kommentar www.dagensmedicin.se
 
Tack Dorota Religa och Björn Johansson för synpunkter på Röd Bok.
 
Vi har valt att fokusera på information om hypoglykemi, dess orsaker, omedelbara symtom och effekter samt vad man kan göra för att minska risken för att hypoglykemi uppkommer. Vi har valt att inte ta upp sociala följder av den hypoglykemirisk personer med diabetes har och som leder till restriktioner avseende körkortsbehörighet och yrkesval.
 
Efter inkomna synpunkter ska vi dock överväga att även ta med körkortsfrågorna i nästa upplaga.
 
För Nationella Diabetes Teamet
Mona Landin-Olsson, ordförande Svensk Förening för Diabetologi SFD
 
 
Kommentar
Röd Bok om hypoglykemi finns överst på www.dagensdiabetes.se uppe till höger,
som en klickbar pdf-skrift, går att läsa och printa ut, knappt 20 A5 sidor
 

Många diabetes-läkare rekommenderar före bilkörning vid typ 1 diabetes blodsocker 7.0 mmol/l eller högre - för att ha en säkrare marginal till hypoglykemi.

Vid längre bilkörning rekommenderas kontroll av blodsocker var-varannan timme med då mål att blodsocker är 7.0 eller högre. Vid lägre blodsocker intas kolhydrater. Bilkörning sker först då blodsocker är 7.0 mmol/l eller högre.  

Bilkörning underlättas betydligt vid utskrivning och användande av CGM eller FGM.

Kontinuerlig blodsockermätning vid typ 1 diabetes diskuteras i Röd Bok under punkt 9, se texten nedtill

"Genom att använda utrustning för kontinuerlig blod- sockermätning kan användaren få en varningssignal om att blodsockret är på väg ner.

Kontinuerlig glukosmätning innebär att en sensor sitter i underhudsfettet och fortlöpande mäter sockernivåerna. Eftersom socker mäts i underhudsfettet och inte direkt i blodet så är inte värdena lika exakta som vid traditionell mätning i blod (stick i ngret) och man får räkna med en viss fördröjning mellan blod och vävnadsvärden.
 
Utrustningen visar därför både aktuellt sockervärde samt en pil som visar åt vilket håll sockernivån är på väg, pil ner om glukosvärdet sjunker och pil upp om det stiger. Detta gör att risken för låga blodsocker kan uppmärksammas i tid innan problem uppstår. Vissa mätare har också möjlighet att avge larm vid vissa förinställda glukosnivåer.
 
Det finns insulinpumpar som kan programmeras så att insulintillförseln automatiskt ändras så att pumpen minskar eller tillfälligt stänger av tillförseln vid låga sockernivåer och framöver kommer också pumpar som ökar insulintillförseln vid höga sockervärden."
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
 
FDA News Release USA
 
Study links Jardiance to improved survival in patients with type 2 diabetes with cardiovascular disease
 
Release
The U.S. Food and Drug Administration today approved a new indication for Jardiance (empagliflozin) to reduce the risk of cardiovascular death in adult patients with type 2 diabetes mellitus and cardiovascular disease. “Cardiovascular disease is a leading cause of death in adults with type 2 diabetes mellitus,
 
said Jean-Marc Guettier, M.D., C.M., director of the Division of Metabolism and Endocrinology Products in FDA’s Center for Drug Evaluation and Research. “Availability of antidiabetes therapies that can help people live longer by reducing the risk of cardiovascular death is an important advance for adults with type 2 diabetes.”
 
According to the Centers for Disease Control and Prevention, death from cardiovascular disease is 70 percent higher in adults with diabetes compared to those without diabetes, and patients with diabetes have a decreased life expectancy driven in large part by premature cardiovascular death.
 
The FDA’s decision is based on a postmarketing study required by the agency when it approved Jardiance in 2014 as an adjunct to diet and exercise to improve glycemic control in adults with type 2 diabetes mellitus. Jardiance was studied in a postmarket clinical trial of more than 7,000 patients with type 2 diabetes and cardiovascular disease. In the trial, Jardiance was shown to reduce the risk of cardiovascular death compared to a placebo when added to standard of care therapies for diabetes and atherosclerotic cardiovascular disease.
 
Jardiance can cause dehydration and low blood pressure (hypotension).
Jardiance can also cause increased ketones in the blood (ketoacidosis), serious urinary tract infection, acute kidney injury and impairment in renal function, low blood glucose (hypoglycemia) when used with insulin or insulin secretagogues (e.g. sulfonylurea, a medication used to treat type 2 diabetes by increasing the release of insulin in the pancreas), vaginal yeast infections and yeast infections of the penis (genital mycotic infections), and increased cholesterol. The most common side effects of Jardiance are urinary tract infections and female genital infections.
 
Jardiance is not intended for patients with type 1 diabetes mellitus or for the treatment of diabetic ketoacidosis. Jardiance is contraindicated in patients with a history of serious hypersensitivity reactions to Jardiance, severe renal impairment, end-stage renal disease, or dialysis.
 
Jardiance is distributed by Boehringer Ingelheim Pharmaceuticals, Inc., Ridgefield, Connecticut.
 
The FDA, an agency within the U.S. Department of Health and Human Services
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
Prediabetes defined by impaired glucose tolerance or impaired fasting glucose with low thresholds identified more individuals at increased risk for cardiovascular disease and all-cause mortality than other definitions of prediabetes, a meta-analysis showed.
 
Researchers noted an increased risk of composite cardiovascular disease and coronary heart disease at the lower cut points espoused by the American Diabetes Association of 100 mg/dL (kommentar 100/18 = 5.5 mmol/l) for impaired fasting glucose, and 5.7% DCCT for hemoglobin A1c (HbA1c) espoused by the American Diabetes Association.
 
The large meta-analysis of 53 prospective cohort studies involving over 1.6 million participants was reported by Yuli Huang, MD, of the affiliated Hospital at Shunde, Southern Medical University in China, and colleagues online in The BMJ.
Compared with individuals with normal glucose concentrations, those with prediabetes defined as impaired glucose tolerance (IGT), or impaired fasting glucose by ADA (IFG-ADA), or by World Health Organization (IFG-WHO) criteria had the following increased relative risks:
 
Composite CV disease: IFG-ADA 1.13; IFG-WHO 1.26; IGT 1.30
Coronary heart disease: IFG-ADA 1.10; IFG-WHO 1.18; IGT 1.20
Stroke: IFG-ADA 1.06; IFG-WHO 1.17; IGT 1.20
All cause mortality: IFG-ADA 1.13; IFG-WHO 1.13; IGT 1.32
 
Although the risk of composite cardiovascular events and coronary heart disease was higher in people with mild raised HbA1c (5.7%-6.4% or 6.0%-6.4%), the risk of stroke did not reach significance, likely due to the small number of studies analyzed, they said.
 
"These results support the lower cutoff point for impaired fasting glucose according to ADA criteria, as well as the incorporation of HbA1c in defining prediabetes," reported Huang and colleagues. "More prospective cohort studies that evaluate the level of HbA1c and health risks are needed," they wrote.
 
The lower cutoff points identified by the American Diabetes Association have been controversial because of the likelihood of increasing diagnoses on the basis of only conflicting, or at least inconsistent, data linking it with complications such as all cause mortality and cardiovascular events. As a result, it has yet to be adopted by other international guidelines for diabetes management, the researchers explained.
 
The increased risk of all cause mortality was significantly higher in the impaired glucose tolerance group than in groups according to other definitions of prediabetes (P<0.001). No significant differences were noted in risks of cardiovascular disease, coronary heart disease, and stroke with different definitions of prediabetes.
 
"These results suggest that impaired glucose tolerance is a stronger risk factor for all cause mortality, but not for cardiovascular disease, than other definitions of prediabetes, which might be caused by the significant association between impaired glucose tolerance and non-cardiovascular death, especially cancer mortality, they noted.
 
Researchers emphasized that "prediabetes is not a disease but rather a risk factor for future diabetes and cardiovascular disease, and the findings in our study do not mean that pharmacological treatment is warranted in everyone with prediabetes." Further studies are needed to determine which phenotype of prediabetes can benefit from pharmacological treatment, which in any case should be individualized on the basis of the known efficacy and safety of drugs and accompanied by lifestyle intervention programs, they noted.
 
Elizabeth Selvin, PhD, of John Hopkins Bloomberg School's Department of Epidemiology, who was not involved in the study, told MedPage Today that the research looks rigorous and makes an important contribution. "There is a fair amount of controversy regarding pharmacological treatment in the setting of prediabetes, although American guidelines suggest metformin might be appropriate in some patients," she added in an email.
 
Prediabetes Definitions
Fasting glucose concentration
ADA 100-125 mg/dLWHO 110-125 mg/dL
 
Impaired glucose tolerance (2 hour)
WHO 140-200 mg/dL
Hemoglobin A1c (HbA1c)
ADA DCCT 5.7%-6.4% NICE DCCT 6.0%-6.4%
 
Participants in the studies in the meta-analysis were derived from the general population, although nine of the studies did not include women. Follow-up ranged from 2 to 20 years, with a median duration of 9.5 years. All studies but one excluded people with fasting plasma glucose concentration ≥126 mg/dL.
 
A key limitation noted by researchers was the absence of adjustments for the future development of diabetes during the follow-up period in most studies, which leaves it unclear whether the long term health risk associated with prediabetes is because of a mild increase of blood glucose concentration, or because of future progression to diabetes.
 
This work was supported by the National Natural Science Foundation of China
The authors disclosed no potential conflicts of interest related to the research.
 
Primary Source
BMJ
Source Reference: Huang Y, et al "Association between prediabetes and risk of cardiovascular disease and all cause mortality: systematic review and meta-analysis" BMJ 2016; DOI: 10.1136/bmj.i5953.
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
Implantable Submitted to FDA
Already CE marked in Europe
 
A new implantable continuous glucose monitoring (CGM) system appears to be a safe and accurate alternative to a transcutaneous system for patients with diabetes, according to data published in November 2016 Diabetes CareJournal.
It is known that continuous glucose monitoring (CGM) systems can lower mean glucose compared with episodic self-monitoring of blood glucose. Implantable CGM systems may provide additional benefits.
 
Implantable CGM systems may provide additional ease of use over transcutaneous CGM since frequent sensor insertions through the skin are not needed and the transmitter can be removed easily without the need for sensor replacement, for example during personal care,” researchers wrote. “Furthermore, weekly sensor replacement with warm-up time and the risk of damage to the inserted sensor is no longer applicable.”
 
This is truly exciting news because this can replace the expensive sensors with an implantable sensor that is good for 3-6 months. And even more exciting there are other CGM implantable systems that only need to be changed every 12-18 months that have not yet been submitted to the FDA. These implantable devices require a minor surgical procedure that may prove problematic for some patients.
 
To add to the body of evidence, Eversense (Senseonics Inc.) implanted a CGM sensor in 71 participants age 18 years and older with type 1 and type 2 diabetes in a 180-day multinational-multicenter pivotal trial. Participants used the CGM system at home and in the clinic.
 
CGM accuracy was assessed during eight in-clinic visits with the mean absolute relative difference (MARD) for venous reference glucose values >75 g/dL. (4.2 mmol/L) as the primary end point. Secondary end points included Clarke Error Grid Analysis and alarm performance. The primary safety outcome was device-related serious adverse events. This trial is registered with clinicaltrials.gov, number NCT02154126.
 
For the implantable CGM system, the MARD value against the reference was 11.1%.
 
In the hypoglycemic range, defined as 75 mg/dL. (4.2 mmol/L.) or lower, was less than its overall performance (40 mg/dL. {2.2 mmol/L} to 398 mg/dL. {22.0 mmol/L}): 21.7% vs 11.6% MARD (P <.001).
 
According to Clarke Error Grid Analysis, the estimated clinical performance of the implantable CGM system indicated that 99.2% of samples were in the clinically acceptable error zones A (84.3%) and B (14.9%). In terms of the in-clinic alarm performance for the thresholds of hypoglycemia, defined as less than 70 mg/dL.(3.9 mmol/L), and hyperglycemia, defined as greater than 180 mg/dL.(10 mmol/L), confirmed detection rates were 81% and 88%, respectively, with true event rates of 67% and 90%, respectively.
 
From baseline to the study’s conclusion, HbA1c improved from 7.54% to 7.19%. For those with a baseline HbA1c of less than 7.5%, HbA1c did not change significantly (–0.04%; P =.669) at the final study visit, according to a post-hoc analysis. Those with a baseline HbA1c of 7.5% or greater, however, experienced a decrease of 0.55% (P <.001).
 
Kaplan-Meier analysis estimated that 100%, 82%, and 40% of sensors were functional during in-clinic sessions at days 45, 90, and 180, respectively, with a median sensor life of 149 days.
 
In terms of safety, the researchers found no severe procedure- or device-related serious adverse events. In 11 patients, 14 device- or procedure-related non-severe adverse events occurred, with 147 devices implanted, use, and removed.
How It Works: Based on innovative fluorescence technology embedded within a tiny sensor, the Eversense CGM System measures glucose from interstitial fluid below the skin surface. The sensor wirelessly sends glucose data to the smart transmitter worn on the upper arm over the sensor insertion site. The smart transmitter calculates the current glucose value along with the direction it’s headed, how fast, and whether glucose values are expected to exceed pre-set low and high targets. Data and alerts are simultaneously sent to the smartphone app that provides real-time tracking, intuitive displays to help identify patterns, and information to help stay in range.
 
“The results from this study indicate that the use of a long-term implantable continuous glucose sensor is both effective and safe and is accurate,” the researchers concluded. “The results support implantable CGM as a worthy alternative to current transcutaneous CGM.”
 
Looking at its features and its functions, we see that the sensor lasts up to 90 days; the smart transmitter worn on the body has vibe alerts; you don’t need a separate receiver, just your smartphone; it also have predictive alerts before reaching low or high glucose alarm levels, then readings are sent to the app every 5 minutes; the transmitter is removable and rechargeable; and the main benefit is you don’t need expensive disposable sensors.
 
Practice Pearls:
From baseline to the study’s conclusion, HbA1c improved from 7.54% to 7.19%.99.2% of samples were in the clinically acceptable error zones A (84.3%) and B (14.9%).With the large number of readings, it is much more effective in helping the patient achieve better outcomes with less hypoglycemia.
 
Reference
Kropff J, Choudhary P, Neupane S, et al. Accuracy and longevity of an implantable continuous glucose sensor in the PRECISE study: a 180-day, prospective, multicenter, pivotal trial. Diabetes Care. 2016 Nov 4. doi:10.2337/dc16-1525.
 
From www.diabetesincontrol.com
 
Abstract
Accuracy and Longevity of an Implantable Continuous Glucose Sensor in the PRECISE Study: A 180-Day, Prospective, Multicenter, Pivotal Trial
 
Jort Kropff, Pratik Choudhary, Sankalpa Neupane, Katharine Barnard, Steve C. Bain, Christoph Kapitza, Thomas Forst, Manuela Link, Andrew Dehennis, J. Hans DeVries
 
Diabetes Care 2016 Nov;
dc161525. http://dx.doi.org/10.2337/dc16-1525
 
OBJECTIVE It is known that continuous glucose monitoring (CGM) systems can lower mean glucose compared with episodic self-monitoring of blood glucose. Implantable CGM systems may provide additional benefits.
 
RESEARCH DESIGN AND METHODS We studied the Eversense (Senseonics Inc.) implantable CGM sensor in 71 participants aged 18 years and older with type 1 and type 2 diabetes in a 180-day multinational-multicenter pivotal trial. Participants used the CGM system at home and in the clinic. CGM accuracy was assessed during eight in-clinic visits with the mean absolute relative difference (MARD) for venous reference glucose values >4.2 mmol/L as the primary end point. Secondary end points included Clarke Error Grid Analysis and alarm performance. The primary safety outcome was device-related serious adverse events. This trial is registered with clinicaltrials.gov, number NCT02154126.
 
RESULTS The MARD value against reference glucose values >4.2 mmol/L was 11.1% (95% CI 10.5, 11.7). Clarke Error Grid Analysis showed 99.2% of samples in the clinically acceptable error zones A and B. Eighty-one percent of hypoglycemic events were detected by the CGM system within 30 min. No device-related serious adverse events occurred during the study.
 
CONCLUSIONS Our results indicate the safety and accuracy of this new type of implantable CGM system and support it as an alternative for transcutaneous CGM.
 
Footnotes
This article contains Supplementary Data online at http://care.diabetesjournals.org/lookup/suppl/doi:10.2337/dc16-1525/-/DC1.
 
http://www.diabetesjournals.org/content/licenseReaders may use this article as long as the work is properly cited, the use is educational and not for profit, and the work is not altered. More information is available at http://www.diabetesjournals.org/content/license.
 
Nyhetsinfo www red DiabetologNytt