Redan idag publicerar LV tillverkarnas säkerhetsinformation, FSN på hemsida
Eller gå in på
sök på Medicinsk säkerhetsinformation
sedan Säkerhetsinformation från tillverkare
www red DiabetologNytt

Huisman and Meyering were the first to separate Hemoglobin A1c from other forms of hemoglobin. (Hb A1a and A1b were also recognized then.) While A1c was identified as a glycoprotein in 1968 by Bookchin and Gallop, the distinction of describing its increase in people with diabetes rests with Samuel Rahbar and his colleagues. Koenig and coworkers were responsible for the inclusion of A1c in monitoring the control over glucose metabolism, especially in people with diabetes. Thus, the clinical significance of HbA1c came into play.

Glycosylated Hemoglobin count (Hb A molecules), a form of the hemoglobin compound, is used by doctors to identify the average level of plasma glucose concentration over an extended period of time. In the process called glycosylation, the hemoglobin’s normal exposure to high blood sugar levels usually takes place in a controlled environment i.e. it is overseen by enzymes. But the A1c subtype of hemoglobin is formed in a non-enzymatic pathway (in the absence of these regulating enzymes). Thus the process of A1c formation is called non-enzymatic glycosylation or “glycation.”

However, not all hemoglobin is converted to HbA1c. The conversion rate depends heavily on the concentration of glucose that the hemoglobin is exposed to (i.e. the average plasma glucose) and the duration of such exposure.

Monitoring the HbA1c levels of a person with diabetes tremendously aids the patient’s treatment. By observing long-term serum glucose regulation, the effectiveness of diabetes treatment can be estimated. Nevertheless, certain important details need to be kept in mind while decoding the HbA1c values.

While the HbA1c counter is proportionate to average blood sugar levels over the past 4 weeks to 3 months, a major portion of the final reading actually reflects only the value of, at most, the past 2–4 weeks.

Some people have persistently elevated blood glucose, e.g. patients with diabetes mellitus or whose red blood cell lifespan is longer (due to deficiency of Vitamin B12 or folate).

Readings can also be lower than normal in patients with reduced red blood cell lifespan (due to sickle cell disease, glucose-6-phosphate, hemolytic anemia, or dehydrogenase deficiency) or any condition resulting in the premature death of RBCs.

There is always bound to be a mixture of old RBCs (exposed to recent and past blood glucose levels) and new RBCs (exposed to recent blood glucose levels). Therefore, it is thought that half of an HbA1c value can be attributed to the previous month, a quarter to the month preceding that and the final quarter to two months before.

The commonly used diabetes marker HbA1c deserves more analysis. The American Association for Clinical Chemistry recently held a free, informative webinar about HbA1c. Dr. Randie R. Little of University of Missouri and Dr. Steven D. Wittlin of University of Rochester Medical Center spoke at the American Association for Clinical Chemistry and covered different factors affecting HbA1c, including the natural variants of it, factors affecting it, and the clinical significance of HbA1c (A1c).

Dr. Little reminded that there are four common hemoglobin variants: A, S, C, E, and F. Hemoglobin A is the most common form, and the majority of people are homozygous for it. Hemoglobin F is the fetal variant, which typically decreases after infancy. Hemoglobin F is probably clinically benign. Cation-exchange high performance liquid chromatography tests usually can distinguish between hemoglobins F and A, allowing for accurate HbA1c results. This is because hemoglobin F is sufficiently structurally distinct from hemoglobin A. Hemoglobin S is the most common of the variants, found in those with North African, Middle Eastern, and Indian descent. It gives falsely elevated HbA1c results. Hemoglobin C is most commonly found in people with West African and Caribbean heritage. Its impact on HbA1c readings is less clear than the impact of the other variants, but it is suggested that it results in elevated HbA1c, similar to hemoglobin S. Hemoglobin E, most prevalent among Asian populations, skews HbA1c lower, especially with high performance liquid chromatography tests versus affinity chromatography.

Aside from genetic variations in hemoglobin, HbA1c can be altered by other factors. Chronic kidney disease can result in increased carbamylated hemoglobin, which can interfere with some assays as well. Other factors affecting HbA1c readings are alcohol abuse and chronic opioid use. In addition, the impact of these genetic variants or external factors on HbA1c readings differs based upon the method used to read HbA1c. Examples of methods to read HbA1c are immunoassay, capillary electrophoresis, ion-exchange chromatography, and affinity binding.

Dr. Wittlin then went over the clinical importance of Hba1c. Despite the potential for skewed results, HbA1c is still a clinically valuable tool. According to various landmark trials, such as UKPDS and DCCT, lowering HbA1c results in decreased retinopathy, proteinuria, and neuropathy. One of the most interesting and important points Dr. Wittlin made was about goal HbA1c for diabetic patients. Dr. Wittlin said that the evidence suggests that an ideal goal of HbA1c is essentially as low as possible as long as the risk of hypoglycemia does not interfere with this goal.

Less stringent HbA1c goals, above 70 mmol/mol, should be reserved for those with limited life expectancy, advanced comorbidities, or severe risk of hypoglycemia.

It is important to know that at very elevated HbA1c levels, reductions in fasting plasma glucose are more closely associated with reductions in HbA1c. As HbA1c becomes lower and closer to 60 mmol/mol, then post-prandial blood glucose is more important. This knowledge, combined with accurate blood glucose records from patients, can help guide clinicians on how to optimize antidiabetic pharmacotherapy for their patients who are having trouble reducing HbA1c at all levels.

Practice Pearls:

  • HbA1c readings can be skewed by many factors, such as genetic variants of hemoglobin and disease states.
  • Very elevated HbA1c is associated with fasting blood glucose levels.
  • HbA1c closer to goal is associated with postprandial blood glucose levels.

It is important that patients understand the importance of what their HbA1c test results are.  It can determine your potential risk for not just diabetes and cardiovascular death, but also your increased risk for micro-angiopathy, complications from eyes, kidney and nerves.

Little RR, Wittlin SD. “American Association for Clinical Chemistry (AACC). Using HbA1c Wisely – An AACC Webinar.” Presented:November 11, 2015.



www red DiabetologNytt



Kan stress orsaka typ 1-diabetes hos barn och ungdomar?

Professor Maria Faresjö


Biomedicinska plattformen, Avdelningen för Naturvetenskap & Biomedicin,

Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping och

Medicinsk Diagnostik, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping


Stress definieras som de fysiologiska och hormonella anpassningsreaktioner i kroppens organsystem som utlöses av fysiska och mentala påfrestningar och även individens psykiska upplevelse, s.k. stressorer. Stressorer som föranleder psykisk stress kan vara negativa livshändelser t.ex. uppbrott i relationer, anhörigas sjukdom och död, konflikter, fysisk ohälsa eller socioekonomiska problem.

Precis som vuxna kan också barn och ungdomar uppleva stress även om orsaken till stress kan variera. Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet menar att stressen hos barn har ökat och att detta kan bero på att barnens uppväxtmiljö är allt mer stressande. Barn reagerar på liknande sätt som vuxna vid en stressreaktion. Ett mindre barn som har svårt att uttrycka sig med ord kan istället reagera med fysiska besvär, som till exempel huvudvärk och magont likväl som att uttrycka sig genom ilska och koncentrationssvårigheter eller genom att bli ledsen och orolig.

Psykisk stress kan påverka biologiska funktioner i kroppen som t.ex. kortisolutsöndring, insulinkänslighet, det serotonerga systemet och reglering av immunförsvaret. Vårt immunförsvar har till uppgift att skydda oss mot angripande bakterier och virus. Immunförsvaret är uppbyggt av ett komplext nätverk av en rad olika typer av vita blodkroppar (leukocyter). Det finns hos immunförsvaret bland annat celler som hjälper till (s.k. hjälparceller), celler som reglerar övriga celler i immunförsvaret (s.k. reglerande celler), celler som t.ex. fångar upp och spjälkar virus och bakterier medan andra celler i immunförsvaret producerar antikroppar. När immunförsvarets celler blir aktiverade t.ex. genom att de upptäcker ett virus söker immunförsvarets celler upp varandra och signalerar dessutom efter fler immunceller genom att skicka ut signalsubstanser. Dessa signalsubstanser är t.ex. cytokiner som interleukiner och interferoner och kemokiner av vilka vissa indikerar inflammation. Forskning har visat att t.ex. vissa interleukiner ökar om man lider av allergisk sjukdom medan andra ökar vid t.ex. cancer. Stress betraktas ofta som immundämpande men nya rön visar att stresshormoner t.ex. kortisol kan hämma eller aktivera olika sorters immunceller vilket kan ge ett komplext samspel eller konkurrens inom immunförsvaret.

Typ 1-diabetes, är en autoimmun sjukdom d v s en sjukdom som uppstår när kroppens eget immunförsvar förstör de insulinproducerande beta-cellerna (autoimmun process). Då merparten av de insulinproducerande cellerna är förstörda klarar kroppen inte själv av att producera tillräckligt med insulin och kroppen måste tillföras insulin genom dagliga injektioner under resten av livet. Vi vet idag inte varför så många barn och ungdomar insjuknar i typ 1-diabetes men man har bland annat sett att psykisk stress är överrepresenterat hos barn och ungdomar som nyligen insjuknat i typ 1-diabetes.

I en nyligen publicerad studie (Carlsson E et al Journal of Immunology, 2014) har jag tillsammans med en forskargrupp vid Högskolan i Jönköping och Hälsouniversitetet i Linköping studerat små barn som lever under stressade familjeförhållanden och om stressen eventuellt påverkar barnens immunförsvar. I studien ingick familjer med femåriga barn hämtade ur ABIS-studien (Alla Barn I sydöstra Sverige). Föräldrarna besvarade frågor om stress bl.a. om svåra livshändelser som t.ex. skilsmässa eller arbetslöshet har påverkat familjen. Utifrån svaren identifierades en grupp av barn med förmodad hög stressnivå i familjen och en grupp av barn hos vilka stressnivån kan förväntas vara mer normal. Resultaten från studien indikerar att en hög nivå av psykisk stress kan orsaka en förhöjd kortisolnivå. En förhöjd kortisolnivå hos barnet indikerar således att stress hos föräldrarna har påverkat barnet till den grad att det ger biologiska konsekvenser.

I studien studerades dessutom aktiviteten hos immunförsvaret. Vi kunde mäta en rad olika immunologiska substanser som utsöndras av immunförsvaret och fann att barn som lever med en förmodad hög stressnivå har ett dämpat immunförsvar. Vi fann att en rad olika cytokiner och kemokiner inte utsöndrades till samma nivå hos barn som befann sig i en högstressad miljö jämfört med barn i en mindre stressad uppväxtmiljö. Om vi däremot retade immunförsvaret med olika agens såg vi en aktivering av immunförsvaret hos barnen som befann sig i en stressad familjemiljö. Det var framför allt barn i familjer som hade upplevt svåra livshändelser eller avsaknad av socialt stöd som reagerade med ett aktiverat immunsvar. Dessa barn svarade med ett inducerat immunsvar mot autoantigen glutaminsyredekarboxylase (GAD65), tyrosinfosfatas (IA-2) och även mot ett så kallat heat shock protein (HSP60) som förknippas med typ 1-diabetes. Hos de barn som reagerade mot autoantigen som förknippas med typ 1-diabetes kunde vi detektera en högre nivå av inflammatoriska cytokiner och kemokiner jämfört med nivån av dessa immunologiska substanser som vi detekterade hos barn från betydligt mindre stressade familjeförhållanden. Därtill fann vi att barn från stressade familjeförhållanden hade en lägre utsöndring av C-peptid jämfört med barn från familjer med en förmodad normal stressnivå. Att det utsöndras mindre mängd C-peptid skulle eventuellt kunna vara ett tecken på belastade insulin-producerande beta-celler det vill säga en lägre produktion av insulin hos barn som befinner sig i stressade familjeförhållanden.

Stressforskningsinstitutet visar att stressrelaterade problem även ökar bland svenska ungdomar. Var femte pojke och så mycket som varannan flicka uppvisar så allvarliga symtom på stress att de hos vuxna skulle betraktas som tecken på kronisk stress. Det som stressar ungdomar mest tycks vara skolan men även tankar om framtiden eller brist på pengar, att behöva ta ansvar och därtill det ständiga informationsflödet kan skapa kontinuerlig stress.

Genom ett samarbete mellan Högskolan och Ungdomsmottagningen i Jönköping kommer vi nu att studera fysisk och psykisk hälsa i relation till immunförsvaret hos ungdomar. Ungdomarna besvarar frågor angående övergrepp och försummelse i barndom samt stressande livshändelser under livet såväl som fysisk och psykisk hälsa (t.ex. anknytning, självkänsla, känsla av sammanhang, tillit samt bruk av alkohol och droger). Dessutom ber vi alla ungdomarna att lämna ett blodprov och några hårstrån. Här har vi således möjlighet att studera immunförsvaret hos unga individer som själva kan berätta om sina upplevelser som eventuellt har lett till stressreaktioner.

Hos de unga som upplevt psykisk stress samt hos en kontrollgrupp kommer biologiska effekter av psykisk stress att studeras i immunförsvaret med fokus på autoimmunitet. Vi kommer även att intervjua några av de ungdomar som har uppgett en hög stressnivå. Genom att intervjua ungdomarna får vi möjlighet att veta mer om vilka stressorer som har påverkat dem mest, hur de har lärt sig att hantera stressen och hur de ser på sin framtid.   

Sammantaget finns det starka indikationer på att stressen ökar inte bara hos vuxna utan även hos barn och ungdomar. Vi har med vår forskning kunnat visa att stressen överförs mellan förälder och barn och vi har även sett tecken på att stress påverkar våra biologiska funktioner. Därtill ser vi tecken på att stress påverkar immunförsvaret till att reagera mot kroppsegna ämnen som förknippas med typ 1-diabetes. I en litteraturöversikt (Faresjö M Critical Reviews in Immunology, 2015) sammanfattar jag den forskning som hittills har gjorts på sambandet mellan psykisk stress och uppkomsten av våra vanligaste förekommande autoimmuna sjukdomar hos barn d v s typ 1-diabetes, celiaki, systemisk lupus erythematosus (SLE) och reumatoid artrit (RA). I denna översiktsartikel har jag dragit två slutsatser. Den första är att det finns åtskilliga studier med vetenskapliga belägg för att autoimmuna sjukdomar kan orsaka psykisk stress som påverkar både den som är sjuk d v s barnet men även hela familjen. Den andra slutsatsen är att det däremot finns alltför få studier som hittills har visat att psykisk stress kan inducera autoimmunitet. Slutsatsen blir att vi behöver lära oss mer om hur stress påverkar oss biologiskt framför allt om hur stress påverkar våra barn och ungdomar så att vi på sikt kan förebygga allvarliga och kroniska sjukdomar som typ 1-diabetes.  


Carlsson E, Frostell A, Ludvigsson J and Faresjö M

Psychological stress in children may alter the immune response

Journal of Immunology 2014:192;2071-2081


Faresjö M

The link between psychological stress and autoimmune response in children

Critical Reviews in Immunology 2015:35;117-134

Artikeln skriven för DiabetologNytt


www red DiabetologNytt





Idag är födelsedagen för Fredrik Banting, som fick Nobelrpiset för sin upptäckt av insulin 1921.
Över hela Sverige uppmärksammas Världsdiabetesdagen under fredag-söndag med olika events för att diskutera diabetes, öka kunskap och medvetenheten. Stockholm, Göteborg, Malmö, etc.
Googla "Världsdiabetesdagen" så hittar du aktiviteter på olika orter i Sverige och på en plats nära dig. Engagera dig på de olika sätt som finns.
www red DiabetologNyt
The latest IDF Diabetes Atlas estimates that 415 million adults worldwide are living with diabetes. By 2040, 642 million people, or one in ten people will be living with this condition. According to the IDF Diabetes Atlas 2015, 75% of people with diabetes live in developing countries where rapid urbanisation, unhealthy diets and sedentary lifestyles are promoting the development of new cases of type 2 diabetes. Tragically, nearly half of people with diabetes remain undiagnosed, which makes them particularly susceptible to the complications of the condition, which cause significant disability and premature deaths.
Type 2 diabetes accounts for roughly 90% of all diabetes cases worldwide. Up to 70% of cases of type 2 diabetes could be prevented by adopting healthier lifestyles and promoting policies and environments that encourage healthy eating and increased physical activity. 
The World Diabetes Day (WDD) 2015 campaign marks the second of a three-year (2014-16) focus on healthy eating and diabetes. With the slogan ‘Halt the diabetes epidemic: Make healthy eating a right, not a privilege’, the International Diabetes Federation (IDF) calls for urgent action to improve  access and affordability of healthy food choices to reduce the global burden of diabetes and save billions in lost productivity and healthcare costs.
The World Diabetes Day campaign focuses on the importance of  healthy eating in preventing type 2 diabetes and in effectively managing all types of diabetes to avoid complications.
The key messages of the campaign are:
1. Act to change your life today
Healthy eating is an important part of managing all types of diabetes.
2. Act to change the world tomorrow
Access to affordable healthy food is essential to reducing the global burden of diabetes and ensuring global sustainable development.
For more detailed break-down of the key messages please visit the WDD website.
There are many ways you can support World Diabetes Day both offline and online.
Do not forget to submit your event on the WDD event map and share photos of all your WDD activities. 
  • Promote WDD on social media – like, share and retweet.
  • Update your Facebook and Twitter header with WDD headers.
  • Compose WDD related tweets of your preference and use the official @WDD hashtag #WDD on Twitter. It is also favourable if you add the link to the campaign website:
  • Use WDD visuals.
  • Share and retweet or like and favourite any of the messages IDF will be posting during the campaign.
  • Participate in the discussion by responding to our messaging.
  • Share our suggested tweets.
  • Take a blue circle selfie and share it on social media channel.
  • Download and share our WDD infographics.
  • Engage and activate your online community to support WDD.
We invite you to be as active as possible, so your network can also be involved in this important campaign.
Partners of the International Diabetes Federation help make World Diabetes Day a global success by providing valuable support for many of the activities taking place around the world.RESOURCES


Under det sista halvåret har ett antal nya läkemedelsstudier presenterats med relevans för behandlingen av patienter med typ 2 diabetes. Dessa studier är IMPROVE-IT för lipidbehandling samt TECOS, ELIXA och EMPA-REG för behandling av hyperglykemi. Här presenteras kortfattat några av de viktigaste resultaten som säkert med tiden kommer att kunna påverka utformningen av såväl nationella som internationella riktlinjer för behandling av typ 2 diabetes och därmed associerade riskfaktorer för makrovaskulär sjukdom. En obesvarad fråga är varför de goda effekterna uppnåddes med en SGLT2-hämmare i EMPA-REG. Detta belyses särskilt med olika hypoteser.

Behandlingen av typ 2 diabetes vilar på en grund av livsstilintervention följt av metformin-tillägg och sedan ett val mellan sulfonylurea, DPP4-hämmare, GLP-1 agonister eller insulin samt undantagsvis kanske även andra läkemedel som glitazoner eller akarbos, allt enligt officiella svenska rekommendationer från Läkemedelsverket 2014 (Att förebygga aterosklerotisk hjärtkärlsjukdom med läkemedel) samt Socialstyrelsen 2014 (Nationella riktlinjer för diabetes). Dessa rekommendationer kan dock komma att modifieras i ljuset av resultat från nya läkemedelsstudier, vilket bidrar till evidensgrunden.

Under det senaste halvåret 2015 så har några betydelsefulla läkemedelsstudier publicerats med resultat som i hög grad berör vården av patienter med typ 2 diabetes. Det handlar om behandlingsstudierna IMPROVE-IT [1], TECOS [2] och EMPA-REG [3], men även en annan ny studie som bara presenterats på kongress utan publicering ännu, ELIXA [4].

Studieresultaten från dessa har en stor betydelse för kliniker som handlägger dessa patienter, dels för att belysa säkerhetsaspekter med nya läkemedel men även för att ge ny evidens för t.ex. preventiva effekter av att förebygga kardiovaskulär sjukdom, som utgör den viktigaste kategorin av allvarliga diabeteskomplikationer.

En av studierna belyser värdet av intensifierad lipidkontroll [1], medan de tre andra ger data från kontrollerade försök med nya antidiabetesläkemedel [2-4]. Sannolikt kommer dessa studieresultat att så småningom finna en väg in i såväl nationella som internationella riktlinjer för vård av patienter med typ 2 diabetes. Vi vill här kort redogöra för huvudresultaten i dessa studier samt också försöka utvärdera vilka slutsatser som kan dras för klinisk praktik, som vi ser saken. Dessutom diskuterar vi olika tänkbara mekanismer för effekten i EMPA-REG [3] som vållat mycket debatt redan.

IMPROVE-IT gav sänkt LDL kolesterol och färre händelser

I denna stora studie rekryterades sammanlagt 18 144 patienter (25 procent kvinnor) med akut koronart syndrom/hjärtinfarkt i stabilt skede randomiserades till behandling med antingen kolesterolabsorptionshämmaren ezetimib 10 mg eller placebo som tillägg till basbehandlingen simvastatin 40 mg dagligen [1]. Studien var mycket stor och pågick under flera år i 39 länder och vid 1 158 rekryteringscentra. I Sverige rekryterades 480 patienter. Inklusionskriterier i studien var ST-höjningsinfarkt/icke-ST-höjningsinfarkt med instabil angina <10 dagar, ålder ≥50 år och minst ett av följande högriskkriterier: nytillkommen ST-förändring och troponin-höjning, diabetes, tidigare hjärtinfarkt, perifer artärsjukdom, tidigare stroke, koronarkirurgiskt ingrepp >3 år tidigare, flerkärlssjukdom i kranskärlen och LDL-kolesterol inom intervallet 1,3–3,2 mmol/l (1,3–2,9 mmol/l vid tidigare lipidsänkande behandling). Väsentliga exklusionskriterier i studien var koronarkirurgiskt ingrepp för aktuellt akut koronart syndrom, pågående statinbehandling utöver simvastatin 40 mg, kreatinin <30 ml/min, eller aktiv leversjukdom. Primär effektvariabel definierades som summan av kardiovaskulär död, hjärtinfarkt, sjukhusvård för instabil angina, koronar revaskularisering (≥30 dagar efter randomisering) eller stroke.

Resultatmässigt pågick IMPROVE-IT i medeltal 6,5 år, då det insamlades data om 5 314 primära händelser under 97 822 patientår för klinisk uppföljning och 104 135 patientår för analys av överlevnad. Patienternas medelålder var 64 år, 27 procent av dessa hade diabetes och 21 procent hade tidigare haft hjärtinfarkt. Studien visade en medelsänkning av LDL-kolesterol med 23 procent bland de intensivbehandlade patienterna (baserat på tilläggsbehandling med ezetimib), varvid skillnaden mellan de två behandlingsarmarna var 1,8 vs. 1,4 mmol/l. Under uppföljningstiden noterades 2 572 primära händelser (32,7 procent) bland de intensivbehandlade patienterna mot 2 742 händelser i kontrollgruppen (34,7 procent). Detta motsvarar en hazardkvot (HR) på 0,94, med 95 procents konfidensintervall (KI) 0,89–0,99 (p = 0,016) och NNT (number needed to treat) 50 för att förebygga en primär händelse under studietiden. Olika sekundära utfallsmått blev också signifikant färre i den intensivbehandlade patientgruppen. Så kan t ex anges att för den sammanlagda sekundära utfallsvariabeln kardiovaskulär död, icke-letal hjärtinfarkt och icke-letal stroke blev HR 0,90 (95 procents KI: 0,84–0,97; p = 0,003) och NNT 56.

Bland subgrupperna var det framför allt patienter med diabetes (n= 4933) som verkade ha större nytta av intensivbehandlingen än patienter utan diabetes. HR för primär effektvariabel blev för gruppen med diabetes 0.86 (95 procents KI: 0,78 - 0,94; p= 0,023).

Det förelåg ingen signifikant skillnad mellan behandlingsarmarna beträffande allvarliga kliniska händelser, inte heller för cancer (incidens på 10,2 procent i vardera armen).

Slutsatsen av studien blev att en mer intensifierad sänkning av LDL-kolesterol hos fr.a. patienter med typ 2 diabetes samt akut koronart syndrom/hjärtinfarkt i stabilt skede var till påtaglig nytta. Detta ger indikation på att förbättra lipidkontroll just hos denna patientgrupp där den största nyttan fanns dokumenterad.

TECOS studien visade säkerhet för sekundärprevention vid typ 2 diabetes

Syftet med den internationella, randomiserade, dubbelblinda studien var att utvärdera effekten på allmän säkerhet samt på hjärtkärlhändelser när patienterna randomiserats till antingen tillägg med DPP-4 hämmaren sitagliptin eller placebo i tillägg till den behandling de redan stod på [2]. I studien inkluderades över 14 700 patienter över 50 år med typ 2-diabetes. De hade alla någon hjärt-kärlsjukdom och ett HbA1c på mellan 48 och 64 mmol/mol med behandling med en eller två av tre blodsockersänkande tabletter (metformin, sulfonylurea eller pioglitazon). Målet var att uppnå en jämförbar glykemisk balans i båda grupperna. Studiens primära utfallsmått var tiden fram till första hjärt-kärlhändelse; som död i hjärt- kärlsjukdom icke dödlig infarkt, icke dödlig stroke eller inläggning på sjukhus på grund av instabil angina pectoris. Resultaten efter en medeluppföljningstid av 3.0 år visade en tämligen liten skillnad mellan behandlingsarmarna i HbA1c, endast 0,29 procent (95% konfidens intervall: -0,32 till -0,27). TECOS redovisade en god läkemedelssäkerhet med sitagliptin överlag och inte någon förhöjd risk för hjärtsvikt som noterats i en tidigare studie med DPP-4 hämmaren saxagliptin [5], dock inte med en annan DPP-4 hämmare alogliptin [6]. Ingen skillnad förelåg i primär kardiovaskulär utfallsvariabel som förekom hos 839 patienter inom sitagliptin gruppen (11,4%; 4,06 per 100 person-år) och 851 patienter i placebo gruppen (11,6%; 4,17 per 100 person-år). Sitagliptin angavs vara “non-inferior” jämfört med placebo för primär kardiovaskulär utfallsvariabel (HR: 0,98; 95% KI: 0.88 till 1.09; p<0.001).  Ingen skillnad noterades heller för allvarliga händelser som pankreascancer eller pankreatiter.

Sammanfattningsvis kunde TECOS studien påvisa en god säkerhet för siatgliptin men inga preventiva effekter på kardiovaskulär prevention utöver placebo. Man bör dock komma ihåg att det i en sekundärpreventiv studie som denna det var mycket vanligt med en omfattande läkemedelsbehandling och bl.a. statiner, ASA samt ACE-hämmarterapi på indikationen tidigare genomgången kardiovaskulär händelse.

ELIXA – den första studien med en GLP-1 analog angav säkerhet

ELIXA (Lixisenatide in Acute Coronary Syndrome) är den första säkerhetsstudien för GLP1-analoger som blivit färdig. Den presenterades på American Diabetes Association (ADA) mötet i Boston juni 2015 och finns alltså som abstract men studien är ännu inte publicerad i tidskrift. Normalt sett brukar stora och viktiga studier publiceras samtidigt som presentation sker på stora kongresser så vi kan anta att något har fördröjt granskningen av data inför publicering. Resultaten enligt abstract verkar dock inte vara kontroversiella och man kan inte hitta något i debatten som skulle indikera tveksamheter. I studien deltog 6068 patienter från 49 länder, 69% var män och 75% kaukasier. Alla hade diabetes typ 2 och alla hade haft en akut hjärthändelse inom 180 dagar från studiestart. Sammanlagt 17% hade haft instabil angina och 83% hjärtinfarkt. Uppföljningstid var händelse-driven och blev så kort som lite över två år. Patienterna randomiserades till placebo eller injektion av 20 µg lixisenatide dagligen (titrering från 10 µg). Studien hade statistisk styrka för att kunna visa ”superiority” och visade ”non-inferiority” för en sammantagen (komposit) endpoint bestående av kardiovaskulär död, instabil angina, stroke och icke-dödlig hjärtinfarkt. Det blev således varken en positiv eller negativ behandlingseffekt. När publikationen kommer kan vi säkert få lite mer detaljer.

EMPA-REG – betydande kliniska vinster med en SGLT2 hämmare

Den 17 september 2015 kl. 17.15 presenterades EMPA-REG på EASD i Stockholm och kl. 17.45 var publikationen i New England Journal of Medicine tillgänglig på nätet. Tidpunkter är viktiga i historieskrivning och detta är historia, åtminstone inom diabetesvärlden. Överdramatisering? Inte alls, bara fakta och ett faktum är att detta är den första studie som visar att glukossänkande behandling kan minska risken för kardiovaskulär sjukdom och död hos en grupp patienter med diabetes typ 2 som nyligen haft en kardiovaskulär händelse (sekundärprevention). Studien i kort sammanfattning: sammanlagt 7020 patienter med diabetes typ 2 deltog och randomiserades lika mellan tre armar; 10 mg empagliflozin, 25 mg empagliflozin eller placebo. Empagliflozin, som är en SGLT2-hämmare som ger upphov till ökad glukosuri, ges i tablettform. Resultaten var likartade för 10 och 25 mg varför dessa grupper kunde slås samman i resultatredovisningen. Precis som i ELIXA studien kunde patienterna ha haft ett akut koronart syndrom inom en period på 180 dagar. Sammanlagt 590 centra i 49 länder deltog. Uppföljningstiden var händelse-driven och blev i genomsnitt 3.1 år.

Den primära hypotesen var ”superiority” eller ”non-inferiority” mot placebo för en komposit endpoint bestående av kardiovaskulär död, icke-dödlig hjärtinfarkt och stroke. Sekundära endpoints var delkomponeterna av primär endpoint var för sig plus hospitalisering för hjärtsvikt samt total mortalitet. Det är värt att ägna lite tankemöda på vad primär och sekundär betyder i detta sammanhang.

Det viktigaste resultatet var att ”superiority” uppnåddes för primära hypotesen med en riskreduktion på 14% (Figur 1). Det är ju bra men det var inte därför som åhörarna jublade den 17 september i Stockholm. Applåderna kom när resultaten från de sekundära målen redovisades och man visade en minskning av kardiovaskulär död med 38%, minskning av total död med 32% samt minskning av hospitalisering för hjärtsvikt med 35% med empagliflozin mot placebo (Figur 2). Biverkningarna var de förväntade med en mindre ökning av genitala infektioner, för övrigt inget allvarligt. Det är häpnadsväckande höga resultatsiffror och kom som en total överraskning. Nu är det lätt att ryckas med men vad betyder det egentligen?

Det är bara värderingen av primär-hypotesen som kan få epitetet bevis så nu har vi bevis för 14% riskreduktion av utfallen baserade på den primära hypotesen i denna studie. Övriga resultat är per definition inte bevis utan hypotesgenererande men det står klart att vi här ser några av de mest spektakulära hypotesgenererande resultat inom diabetologin under senare år!

Oklart om mekanismer bakom de positiva fynden i EMPA-REG

Det bör tilläggas att det inte finns någon bra och heltäckande förklaring till de goda kliniska effekterna. Sänkning och skillnader i HbA1c, blodtryck, kroppsvikt etc. var för små för att kunna förklara fynden och lipidbilden väsentligen jämförbar mellan behandlingsarmarna (med hänsyn tagen till en omfattande bakgrundsbehandling med statiner) där empagliflozin var associerad med en mindre ökning av såväl LDL som HDL kolesterol mot placebo. Det har istället hävdats att en gynnsam diuretisk effekt kan förklara varför kurvorna tidigt går isär avseende hjärtsvikt (Figur 2). Dock steg ju stroke (icke-signifikant) något varför denna diuretiska effekt med ringa blodtryckssänkning inte kan förklara helhetsbilden. En annan tanke har varit att det sker gynnsamma effekter i myokardiets celler när hyperglykemin minskar genom hämning av SGLT2. Det kan vara så att hyperglykemi kopplad till intracellulär fettansamling motverkas specifikt av empagliflozin med därav följande gynnsam effekt på hjärtsviktrisk. Slutligen kan man nämna att detta läkemedel visats kunna minska grad av artärstyvhet och de reflexvågor som drabbar vänsterkammaren av hjärtat i en studie med typ 1 diabetes patienter [7]. En minskad tryckbelastning kardiellt skulle också kunna bidra till en minskad risk för hjärtsvikt [8].  Slutbedömningen blir dock att vi ännu inte har någon bra förklaring varför fortsatt mekanistiskt inriktad forskning får försöka ge svaret bakom den gynnsamma effekten i studien. Flera kommande studier med läkemedel ur samma grupp av SGLT2 hämmare kan bidra till ytterligare svar, en läkemedelsgrupp som förefaller vara väl tolerabel [9].


Sett i perspektiv ger oss dessa nya studier anledning att konkludera att för patienter med typ 2 diabetes: (a) en mer intensifierad lipidkontroll av LDL kolesterol sekundärpreventivt vid koronor hjärtsjukdom ger vinster, (b) inkretinläkemedel överlag är säkra och utan allvarliga biverkningar, samt (c) de positiva effekterna av SGLT2 hämmare (hittills visat endast för empagliflozin) är påtagliga vid sekundärprevention för ett utfall sammansatt av tre kardiovaskulära händelser, men de närmare mekanismerna bakom dessa fynd är väsentligen okända. Fler studier med SGLT2 hämmare är att vänta [10].


Vi menar att det är av värde att den kliniska dokumentationen för nya läkemedel ökar och att diabetesvården vinner på en individualiserad behandling, fullt i enlighet med internationella rekommendationer. I praktiken får de kliniska effekterna, tolererbarhet samt acceptans balanseras mot kostnader och enkelhet i behandlingen. Eftersom inte en sko passar alla fötter så behövs det inom vården av patienter med typ 2 diabetes ett flertal alternativ att farmakologiskt kunna välja mellan, samt använda för t.ex. kombinationsbehandling med standardläkemedel som metformin. Om klarhet kan skapas för effekterna av SGLT2 hämning ökar förståelsen för patofysiologin bakom makrovaskulära skador vid typ 2 diabetes.


1. Cannon CP, Blazing MA, Giugliano RP, McCagg A, White JA, Theroux P, et al; IMPROVE-IT Investigators. Ezetimibe Added to Statin Therapy after Acute Coronary Syndromes. N Engl J Med. 2015;372:2387-97.

2. Green JB, Bethel MA, Armstrong PW, Buse JB, Engel SS, Garg J, et al; TECOS Study Group. Effect of Sitagliptin on Cardiovascular Outcomes in Type 2 Diabetes. N Engl J Med. 2015;373:232-42.

3. Zinman B, Wanner C, Lachin JM, Fitchett D, Bluhmki E, Hantel S, et al; EMPA-REG OUTCOME Investigators. Empagliflozin, Cardiovascular Outcomes, and Mortality in Type 2 Diabetes. N Engl J Med. 2015 Sep 17. [Epub ahead of print] PubMed PMID: 26378978.

4. Bentley-Lewis R, Aguilar D, Riddle MC, Claggett B, Diaz R, Dickstein K, et al; ELIXA Investigators. Rationale, design, and baseline characteristics in Evaluation of LIXisenatide in Acute Coronary Syndrome, a long-term cardiovascular end point trial of lixisenatide versus placebo. Am Heart J. 2015;169:631-638.e7.

5. Scirica BM, Bhatt DL, Braunwald E, Steg PG, Davidson J, Hirshberg B, et al; SAVOR-TIMI 53 Steering Committee and Investigators. Saxagliptin and cardiovascular outcomes in patients with type 2 diabetes mellitus. N Engl J Med. 2013;369:1317-26.

6. White WB, Cannon CP, Heller SR, Nissen SE, Bergenstal RM, Bakris GL, et al; EXAMINE Investigators. Alogliptin after acute coronary syndrome in patients with type 2 diabetes. N Engl J Med. 2013;369:1327-35.

7. Chilton R, Tikkanen I, Cannon CP, Crowe S, Woerle HJ, Broedl UC, Johansen OE. Effects of empagliflozin on blood pressure and markers of arterial stiffness and vascular resistance in patients with type 2 diabetes. Diabetes Obes Metab. 2015 Sep 7. doi: 10.1111/dom.12572. [Epub ahead of print] PubMed PMID: 26343814.

8. Kappel BA, Marx N, Federici M. Oral hypoglycemic agents and the heart failure conundrum: Lessons from and for outcome trials. Nutr Metab Cardiovasc Dis. 2015 Aug;25(8):697-705.

9. Chirila C, Zheng Q, Davenport E, Kaschinski D, Pfarr E, Hach T, Palencia R. Treatment satisfaction in type 2 diabetes patients taking empagliflozin compared with patients taking glimepiride. Qual Life Res. 2015 Sep 30. [Epub ahead of print] PubMed PMID: 26424170.

10. Scheen AJ. Pharmacodynamics, efficacy and safety of sodium-glucose co-transporter type 2 (SGLT2) inhibitors for the treatment of type 2 diabetes mellitus. Drugs. 2015;75:33-59.

Av tekniska skäl är det svårt att på www återge fig 1 och 2, kommer i DiabetologNytt Nr1 2016

För DiabetologNytt

Peter M Nilsson1, Anders Frid2, Malmö, Professor, överläkare, Verksamhetsområde Internmedicin, Skånes Universitetssjukhus,  och Docent, Överläkare, Endokrinologiska kliniken, Skånes Universitetssjukhus, Malmö



I Läkemedelsbullteinen Nr 9 okt 2015, Region Skåne diskuteras med översskrift

"Ny omvälvande diabeetsstudie" aktuell EMPa-studie och i slutet kommenteras förslag till kliniska åtgärder

Hur påverkar då denna studie våra rekommendationer? Förstahandsmedlet vid typ 2 diabetes är fortfarande alltid metformin. SGLT-2-hämmare är ett tredjehandsalternativ (se Bakgrundsrekommendationerna till Skånelistan 2015). Vi i Terapigrupp Endokrinologi menar att trots att det än så länge bara finns en studie så är den så välgjord att den påverkar vårt val av terapi för den specifika patientgrupp som undersöktesi studien.

Detta innebär att som tilläggs-terapi vid svikt på enbart metformin till patienter med typ 2 diabetes, normal njurfunktion och etablerad hjärt-kärlsjukdom och som är välbehandlade vad gäller blodtryck och lipider kan behandling med empagliflozin övervägas.

Liknande studier har startat med de övriga SGLT-2-hämmarna men resultaten dröjer ännu flera år, så om insättning av SGLT-2-hämmare övervägs till just denna patientgrupp är det i nuläget empagliflozin (Jardiance) som bör användas. Om SGLT-2-hämmare ska ges till patienter utan hjärt-kärlsjukdom står det förskrivaren fritt att välja mellan de tre SGLT-2-hämmarna där de två andra är dapagliflozin (Forxiga) och kanagliflozin (Invokana). 

Ett observandum är att det finns rapporterom ketoacidos vid behandling med alla SGLT-2-hämmare. Risken är störst hos insulinbehandlade patienter med sviktande betacellsfunktion och som efter insättning av SGLT-2-hämmare har minskat på insulindosen p g a lägre P-glukos och som snabbt utvecklar ökat insulinbehov som vid exempelvis infektion. Ett råd är därför att hos insulinbehandlade patienter säkerställa att det finns en tillräcklig endogen insulinproduktion genom mätning av c-peptid.

Ref: Zinman et al NEJM 2015 DOI: 10.1056/NEJMoa1504720

Bodil Eckert

Ordf. Terapigrupp Endokrinologi


www red DiabetologNytt


Press info

Patienter med diabetes typ 2 som behandlas med läkemedlet Jardiance i kombination med standardbehandling löper 39 procent minskad risk att tas in på sjukhus för hjärtsvikt eller att dö i hjärtsvikt jämfört med placebo i tillägg till standardbehandling. Det visar en fördjupad analys av en stor studie med över 7 000 patienter, som nu presenterats vid en av världens största kongresser om hjärtsjukdomar i Orlando, USA.

Huvudresultaten från den uppmärksammade studien (EMPA – REG OUTCOME) redovisades vid den europeiska diabeteskonferensens (EASD) möte i Stockholm i september. Resultaten visade bland annat att Jardiance jämfört med placebo minskade risken att drabbas av någon hjärtkärlhändelse med 14 procent, risken att dö i hjärtkärlhändelse med 38 procent och risken för död oavsett orsak med 32 procent. I dagarna presenterades fördjupade analyser av en undergrupp av patienter med hjärtsvikt vid American Heart Associations (AHA) kongress i USA.

Omkring hälften av alla dödsfall hos personer med diabetes typ 2 orsakas av hjärt-kärlsjukdom. Det beror på att högt blodtryck och förhöjda blodfetter, som påskyndar utvecklingen av åderförkalkning (ateroskleros) inte minst i hjärtats egna pulsådror, är vanliga tillstånd hos denna patientgrupp. Tillsammans kan dessa faktorer försämra hjärtmuskelns prestationsförmåga med hjärtsviktsutveckling som följd. Detta tillstånd är en allvarlig komplikation, som bidrar till förtida dödsfall.

- Under många år har vi försökt få fram läkemedel med gynnsam effekt på diabetespatienternas dåliga prognos. Dessa, delvis oväntade och närmast revolutionerande goda resultat är därför mycket välkomna.” säger Professor Lars Rydén, verksam vid Karolinska Institutets Medicinska Institution. Han tillägger att det känns tillfredställande att den aktuella läkemedelsgruppen redan är tillgänglig för förskrivning till patienter av det slag som ingick i EMPA-REG studien och att de nya resultaten säkerligen stimulerar till nya forskningsinsatser för att i detalj kartlägga de exakta mekanismerna bakom de positiva effekterna på hjärtsviktsutveckling och dödsfall.

Jardiance minskar njurarnas återupptag av glukos (blodsocker) från urinen genom att hämma effekten av ett transportprotein. Därmed försvinner mer glukos ut ur kroppen med urinen och blodsockret sänks. Även blodtrycket minskar något och patienten kan gå ner lite i vikt.

Om studien

Av de drygt 7 000 personer med diabetes typ 2 som ingick i studien behandlades 4 687 med en daglig dos Jardiance (empagliflozin) och de övriga med overksamt medel (placebo). Samtliga fick standardbehandling för att sänka blodsocker, blodtryck och kolesterol. Syftet var att få veta hur många som dog i hjärt-kärlsjukdom eller drabbades av icke dödlig infarkt eller stroke under studiens gång. Patienterna följdes upp i snitt drygt tre år. Resultaten har nyligen presenterats i den vetenskapliga tidskriften New England Journal of Medicine.


www red DiabetologNytt




Press release Akademiska sjukhuset har öppnat Sveriges första virtuella diabetesmottagning för unga med typ 1-diabetes. Syftet är att patienterna ska kunna ha tätare kontakt med vården på ett sätt och på tider som passar dem. Resultatet från en genomförd pilotstudie visar att patienterna upplever bättre hälsa och har större koll på sina blodsockervärden. Nu stärks online-mottagningen med en stödjande mobilapp.

Erfarenheten inom svensk diabetesvård och från diabetesvården på Akademiska sjukhuset är att tätare kontakt med sjukvården sänker långtidsblodsockret. Tätare besök på plats har dock sitt pris för patienten i form av transporter och frånvaro från skola eller arbete

– Grundtanken med online- mottagning är att det ska blir lättare för unga med diabetes att nå sin diabetesmottagning. Virtuella möten är ett komplement till andra insatser mellan besöken på diabetesmottagningen. En fördel är att medicineringen snabbare kan justeras vid behov. Med flexibla lösningar kan patienten få snabb hjälp när det behövs, säger Johan Fischier, diabetessjuksköterska på Akademiska sjukhuset.

Mobilapp, diabetes dialog, som börjar implementeras i december, är ett exempel på e-hälsosatsningar och personcentrerad vård på Akademiska sjukhuset, som syftar till att göra vården mer tillgänglig. Diabetes dialog har tagits fram i ett samarbete med unga patienter och personalen på diabetesmottagningen. Typ 1-diabetes är ett av sjukhusets spjutspetsområden ett så kallat centre of excellence och 2014 fick också diabetesvården ett prestigefullt pris för sitt systematiska kvalitetsarbete.

Parallellt med införandet av den virtuella mottagningen pågår en utvärdering av en ny ersättningsmodell som stimulerar användningen av ny teknik och förebyggande insatser. Modellen Health Impact Bonds bygger på att investeringar görs för att nå mål inom preventivt arbete.

– På diabetesmottagning har vi satt ett antal mätbara mål för de unga patienterna och pilotstudien visar att dessa kunnat nås via ökad användning av e-hälsa säger Christina Wass projektkoordinator inom Innovation Akademiska på Akademiska sjukhuset.

Projektet drivs i samarbete med forskare på Uppsala universitet och företag och tanken är att resultaten ska kunna användas som underlag för andra innovationsprojekt inom E-vård.
Johan Fischier, diabetessjuksköterska
Christina Wass, projektkoordinator, Innovation Akademiska

FAKTA: Projektet InnoCent – ny ersättningsmodell som gynnar innovationer
* En ny ersättningsmodell som stimulerar användningen av ny teknik och förebyggande insatser.
* Har drivits som pilotprojekt inom Innovation Akademiska 2014-2015 med finansiering från Vinnova.

*Projektet har utvärderats och i konkurrens fått fortsatt finansiering från Vinnova för implementering och för att sprida resultatet till flera verksamheter under 2016.

Akademiska sjukhuset är ett av landets ledande universitetssjukhus med många olika roller – länssjukhus, specialistsjukhus, utbildningssjukhus och forskningssjukhus. Den kliniska forskningen sker i nära samarbete med fakulteten för medicin och farmaci vid Uppsala universitet.


www red DiabetologNytt



Press release Akademiska sjukhuset har öppnat Sveriges första virtuella diabetesmottagning för unga med typ 1-diabetes. Syftet är att patienterna ska kunna ha tätare kontakt med vården på ett sätt och på tider som passar dem. Resultatet från en genomförd pilotstudie visar att patienterna upplever bättre hälsa och har större koll på sina blodsockervärden. Nu stärks online-mottagningen med en stödjande mobilapp.

Erfarenheten inom svensk diabetesvård och från diabetesvården på Akademiska sjukhuset är att tätare kontakt med sjukvården sänker långtidsblodsockret. Tätare besök på plats har dock sitt pris för patienten i form av transporter och frånvaro från skola eller arbete

– Grundtanken med online- mottagning är att det ska blir lättare för unga med diabetes att nå sin diabetesmottagning. Virtuella möten är ett komplement till andra insatser mellan besöken på diabetesmottagningen. En fördel är att medicineringen snabbare kan justeras vid behov. Med flexibla lösningar kan patienten få snabb hjälp när det behövs, säger Johan Fischier, diabetessjuksköterska på Akademiska sjukhuset.

Mobilapp, diabetes dialog, som börjar implementeras i december, är ett exempel på e-hälsosatsningar och personcentrerad vård på Akademiska sjukhuset, som syftar till att göra vården mer tillgänglig. Diabetes dialog har tagits fram i ett samarbete med unga patienter och personalen på diabetesmottagningen. Typ 1-diabetes är ett av sjukhusets spjutspetsområden ett så kallat centre of excellence och 2014 fick också diabetesvården ett prestigefullt pris för sitt systematiska kvalitetsarbete.

Parallellt med införandet av den virtuella mottagningen pågår en utvärdering av en ny ersättningsmodell som stimulerar användningen av ny teknik och förebyggande insatser. Modellen Health Impact Bonds bygger på att investeringar görs för att nå mål inom preventivt arbete.

– På diabetesmottagning har vi satt ett antal mätbara mål för de unga patienterna och pilotstudien visar att dessa kunnat nås via ökad användning av e-hälsa säger Christina Wass projektkoordinator inom Innovation Akademiska på Akademiska sjukhuset.

Projektet drivs i samarbete med forskare på Uppsala universitet och företag och tanken är att resultaten ska kunna användas som underlag för andra innovationsprojekt inom E-vård.
Johan Fischier, diabetessjuksköterska
Christina Wass, projektkoordinator, Innovation Akademiska

FAKTA: Projektet InnoCent – ny ersättningsmodell som gynnar innovationer
* En ny ersättningsmodell som stimulerar användningen av ny teknik och förebyggande insatser.
* Har drivits som pilotprojekt inom Innovation Akademiska 2014-2015 med finansiering från Vinnova.

*Projektet har utvärderats och i konkurrens fått fortsatt finansiering från Vinnova för implementering och för att sprida resultatet till flera verksamheter under 2016.

Akademiska sjukhuset är ett av landets ledande universitetssjukhus med många olika roller – länssjukhus, specialistsjukhus, utbildningssjukhus och forskningssjukhus. Den kliniska forskningen sker i nära samarbete med fakulteten för medicin och farmaci vid Uppsala universitet.


www red DiabetologNytt

(Reuters Health) - As insulin pump use has increased, so has blood sugar control for kids and teens with type 1 diabetes, according to data from Europe and the U.S.

But pumps were less common in England and Wales than in Germany or the U.S.

“We’ve known that variations in pump use exist (…) but I was surprised that pump therapy wasn’t used more often than what we saw,” said lead author Dr. Jennifer Sherr of the Children's Diabetes Program at the Yale School of Medicine in New Haven.

Insulin pumps, which are mounted on the skin and deliver continuous levels of insulin via a catheter, mimic the body’s normal release of insulin, according to the American Diabetes Association.

Users still have to monitor their blood sugar levels, but they avoid daily insulin injections.

Most insurers cover insulin pumps, according to the ADA.

In 2007, pediatric diabetes specialists released a recommendation that children and adolescents with poor blood sugar control or who struggle with daily injections should consider using a pump.

The researchers compared patients registered between 2010 and 2012 in three pediatric type 1 diabetes registries, one covering Germany and Austria, one in England and Wales, and one in the U.S. Each included more than 10,000 children or teens.

In England and Wales, where only 14 percent of those in the registry used an insulin pump, blood sugar control was notably poorer than in Germany and Austria or the U.S., where 41 and 47 percent of kids used a pump, respectively.

In all three regions, ethnic minorities were less likely to use a pump: 22 percent of minorities used a pump compared to 34 percent of non-minorities.

“That speaks to, are we not investigating this as practitioners, should patients advocate on their own behalf,” Sherr said.

Younger children were also less likely to use pumps than older children, but data indicate that pumps can be effective for young children, she said.

“I think there is a perception out there, people are concerned about being attached to something,” she said. “Will a daycare provider, school nurse or teacher understand the technology I’m handing them?”

When patients try a pump, they often realize it is much easier than daily injections, Sherr said.

Pumps may be less common in England and Wales due to the U.K.'s National Institute for Health and Care Excellence restrictions on their use for children, the authors wrote in the journal Diabetologia.

“We’re on this path toward finding a mechanical solution in the form of an artificial pancreas,” but half of children now are not afforded the opportunity to have an insulin pump, which already exists, Sherr said.

“We need to get that to our kids,” she said.

Noting pump use by region and comparing them is an important step, said Henry Anhalt, the chief medical officer at T1D Exchange, the U.S. registry used in the study.

“Such comparisons allow researchers and clinicians worldwide to identify issues facing the patient community; what patients need most; and where to deploy resources to improve standards of care in diabetes treatment and management,” Anhalt said.


www red DiabetologNytt

Read more at Reuters

Reducing basal rate by 80 percent or stopping pump for moderate or intense exercise

Insulin-based strategies of basal rate reduction or pump cessation may be the best approach in avoiding hypoglycemia associated with exercise after lunch, according to a study published online Oct. 8 in Diabetes, Obesity & Metabolism.

Sylvia Franc, M.D., from the Centre for Study and Research for Improvement of the Treatment of Diabetes in Evry, France, and colleagues validated strategies to prevent exercise-induced hypoglycemia via insulin dose adjustment.

Twenty adults with type 1 diabetes on pump therapy were randomized to perform four 30-minute late post-lunch exercise sessions (two moderate sessions with 50 or 80 percent basal rate [BR] reduction during exercise, and two intense sessions, with 80 percent BR reduction or with their pump stopped; all performed three hours after lunch) and a rest session. Hypoglycemia incidence was compared for BR reduction versus bolus reduction in two early post-lunch sessions (90 minutes after lunch).

The researchers found that, compared with the rest session, in the afternoon, no more hypoglycemia events occurred with 80 percent BR reduction/moderate exercise or with pump discontinuation/intense exercise, while more hypoglycemic events occurred with 50 percent BR reduction/moderate exercise and 80 percent BR reduction/intense exercise. There was a trend toward fewer hypoglycemic episodes with bolus reduction versus BR reduction (P = 0.07).

"To limit the hypoglycemic risk associated with 30 minutes of exercise three hours after lunch, without carbohydrate supplements, the best options seem to be to reduce BR by 80 percent or to stop the pump for moderate or intense exercise," the authors write.





To validate strategies to prevent exercise-induced hypoglycaemia via insulin-dose adjustment in adult patients with type 1 diabetes (T1D) on pump therapy.


A total of 20 patients randomly performed four 30-min late post-lunch (3 h after lunch) exercise sessions and a rest session: two moderate sessions [50% maximum oxygen consumption (VO2max)] with 50 or 80% basal rate (BR) reduction during exercise + 2 h and two intense sessions (75% VO2max) with 80% BR reduction or with their pump stopped. Two additional early post-lunch sessions (90 min after lunch) were analysed to compare hypoglycaemia incidence for BR reduction versus bolus reduction.


In all, 100 late post-lunch sessions were analysed. Regardless of exercise type and BR reduction, no more hypoglycaemic events occurred in the period until the next morning than occurred after the rest sessions. In the afternoon, no more hypoglycaemic events occurred with 80% BR reduction/moderate exercise or with pump discontinuation/intense exercise than for the rest session, whereas more hypoglycaemic events occurred with 50% BR reduction/moderate exercise and 80% BR reduction/intense exercise. After early post-lunch exercise (n = 37), a trend towards fewer hypoglycaemic episodes was observed with bolus reduction versus BR reduction (p = 0.07). Mean blood glucose fell by ∼3.3 mmol/l after 30 min of exercise, irrespective of dose reduction, remaining stable until the next morning with no rebound hyperglycaemia.


In adults with T1D, to limit the hypoglycaemic risk associated with 30 min of exercise 3 h after lunch, without carbohydrate supplements, the best options seem to be to reduce BR by 80% or to stop the pump for moderate or intense exercise, or for moderate exercise 90 min after lunch, to reduce the prandial bolus rather than the BR.

HELA ARTIKELN i pdf utan lösen

www red DiabetologNytt


Pressmeddelande från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, 6 november 2015

Hos normalviktiga gravida kvinnor fylls fett på i de fettceller som redan finns, medan det hos kvinnor med fetma i stället bildas nya fettceller under graviditeten. Fettvävens uppbyggnad är kopplad till den blivande mammans insulinresistens och kan avslöja risken för typ 2-diabetes visar en ny avhandling vid Sahlgrenska akademin.

Tidigare studier har visat att fetma ökar risken för graviditetsdiabetes – vilket i sin tur ger en ökad risk för att kvinnan senare drabbas av typ 2-diabetes.

I en ny avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har förändringen av fettväven under graviditet studerats genom en detaljerad analys av fettbiopsier från gravida kvinnor, både tidigt och sent i graviditeten.

– Vi jämförde fettväven hos 22 normalviktiga kvinnor med fettväven hos 11 kvinnor med fetma. De normalviktiga kvinnornas befintliga fettceller blev större under graviditeten, de ackumulerade fett. Fettcellerna hos kvinnor med fetma blev i stället i snitt mindre, vilket tyder på att nya fettceller bildats under graviditeten, säger Henrik Svensson, doktorand vid Sahlgrenska akademin.

När endast de kvinnor som fick en ökad mängd fett i kroppen studerades bekräftades att kvinnor med fetma får fler fettceller under graviditeten.

En nybildning av fettceller under graviditet skulle kunna utgöra en skyddsmekanism eftersom stora fettceller är kopplade till inflammation, insulinresistens (ett förstadium till diabetes) och utveckling av typ 2-diabetes. Kvinnorna med fetma hade under hela graviditeten en mer uttalad insulinresistens, men ingen av dem utvecklade graviditetsdiabetes.

– Mängden kroppsfett och andelen mycket stora fettceller sent i graviditeten var de fettvävsfaktorer som bäst kunde förklara kvinnornas insulinresistens sent i graviditeten. Resultaten visar att fettväven (tillsammans med moderkakan, vilket är känt sedan tidigare) kan reglera den blivande mammans insulinresistens, säger Henrik Svensson.

Resultaten visar samtidigt att det är gynnsamt för blivande mammor med övervikt och fetma att gå ner i vikt före graviditet, och/eller att begränsa viktuppgång både före och under graviditeten, för att minska risken för graviditetsdiabetes.

I avhandlingen undersöktes även 39 kvinnor som fått diagnosen graviditetsdiabetes för sex år sedan. De kvinnor som hade utvecklat ett förstadium till diabetes hade ett högre BMI (kroppsmasseindex), mer fett på kroppen och mer fett på buken än kvinnor med normal glukostelerans. De hade också större fettceller och flera tecken på inflammation i fettväven.

För kvinnor som tidigare utvecklat graviditetsdiabetes är det viktigt att hålla vikten nere för att förebygga utveckling av typ 2-diabetes, i synnerhet om fett tenderar att lagras på buken, säger Henrik Svensson.

Högt BMI, bukfetma och stora fettceller var de faktorer som var starkast kopplade till ett förstadium till typ 2-diabetes.

Resultaten visar hur betydelsefullt det är att följa upp kvinnor med graviditetsdiabetes efter förlossningen och ge dem stöd för att bibehålla vikten eller gå ner i vikt, för att förhindra eller fördröja debuten av typ 2-diabetes hos dessa kvinnor, säger Henrik Svensson.

Hur förändringen av fettväven under graviditet påverkar kvinnornas viktutveckling efter förlossningen är inte känt men kommer att följas i framtida studier.

Avhandlingen Human adipose tissue morphology and function -relation to insulin sensitivity and glucose tolerance with focus on pregnancy and women with previous gestational diabetes mellitus försvaras den 5 november.

Länk till avhandlingen:
Med 6 000 studenter och 1 800 anställda är Sahlgrenska akademin Göteborgs universitets största fakultet. Vid Sahlgrenska akademin bedrivs undervisning och forskning inom medicin, odontologi och vårdvetenskap. Vi sysselsätter 900 forskare engagerade i nationella och internationella samarbeten för att förebygga, lindra och behandla sjukdom och ohälsa. 


www red DiabetologNytt


» Personer med typ 2-diabetes som genomgår fetmakirurgi genererar betydligt längre långsiktiga läkemedelskostnaderna än de som får konventionell fetma- och diabetesbehandling. Personer med typ 2-diabetes bör därför prioriteras för operation.
Det visar en studie i Lancet Diabetes & Endocrinology, som refereras av Läkartidningen.
National Institutes of Health (R01DK105948), Vetenskapsrådet och AFA Försäkring har finansierat studien. 



                         Lägre läkemedelskostnader efter fetmakirurgi för patienter med diabetes


Martin Neovius, docent, enheten för klinisk epidemiologi, institutionen för medicin, Karolinska institutet

Lena Carlsson, professor, principal investigator, Swedish obese subjects; institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet


Autoreferat. De långsiktiga läkemedelskostnaderna är betydligt lägre för personer med typ 2-diabetes som genomgår fetmakirurgi än för dem som får konventionell fetma- och diabetesbehandling. Det visar en ny studie i Lancet Diabetes & Endocrinology [1] som ger stöd åt att personer med typ 2-diabetes bör prioriteras för operation.

I många länder, inklusive Sverige, fattas beslut om fetmakirurgi primärt utifrån kroppsmasseindex, BMI. Samtidigt finns forskning som stödjer att preoperativt glukosstatus bör ges större vikt vid bedömning eftersom effekten av fetmakirurgi på utfall som stroke, hjärtinfarkt och diabetes visats vara associerad med glukosstatus, men inte med BMI. Någon hälsoekonomisk evidens för rekommendationen har dock inte funnits. 

I vår studie jämfördes sjukvårdskostnaderna under 15 år efter kirurgisk respektive konventionell fetmabehandling hos drygt 4 000 patienter som preoperativt antingen hade diabetes, prediabetes eller normalt glukosstatus. Studien bygger på data från Swedish obese subjects (SOS, som syftar till att ge underlag om långtidseffekterna av fetmakirurgi) samt uppgifter från Läkemedelsregistret och Patientregistret.

Den sammantagna läkemedelskostnaden för gruppen med normalt glukosstatus skilde sig inte mellan opererade och konventionellt behandlade patienter, medan läkemedelskostnaden var ungefär 28 000 kronor lägre för patienter med prediabetes och 46 000 kronor lägre för dem med diabetes.

De totala sjukvårdskostnaderna var högre bland icke-diabetiker och prediabetiker som opererades (på grund av kostnaderna för operation och eftervård). Totalkostnaderna för diabetiker var däremot lika stora oavsett behandlingsalternativ. Detta fynd förstärktes huvudsakligen av patienter med nydiagnostiserad diabetes (definierat som diabetes i mindre än ett år).

För feta patienter med diabetes resulterade fetmaoperation i bättre hälsoeffekter och likartade totala sjukvårdskostnader jämfört med konventionell behandling.

Även om fetmaoperationer initialt är kostsamma balanseras utgifterna långsiktigt av att personer med diabetes går i remission och att diabetesrelaterade komplikationer förhindras [2]. Över en längre tidshorisont förväntar vi oss lägre totala sjukvårdskostnader.

Resultaten stödjer att patienter med typ 2-diabetes bör prioriteras för fetmakirurgi före dem med normalt blodsocker.

Studien har finansierats av National Institutes of Health (R01DK105948), Vetenskapsrådet och AFA Försäkring.

Läs hela artikeln


www red DiabetologNytt

Metformin eligibility expanded with use of eGFR.

Use of estimated glomerular filtration rate (eGFR) rather than serum creatinine (sCr) can expand metformin eligibility, according to a study published in the November issue of Diabetes Care.

Delphine S. Tuot, M.D., from the University of California in San Francisco, and colleagues examined the potential impact of recommendations to use eGFR rather than sCr to determine metformin eligibility. Metformin eligibility was examined among 3,902 adults with diabetes from the 1999 to 2010 National Health and Nutrition Examination Surveys using conventional sCr thresholds and eGFR categories. Different eGFR equations were used to estimate creatinine clearance (CrCl), including four-variable Modification of Diet in Renal Disease (MDRD), Chronic Kidney Disease Epidemiology Collaboration (CKD-EPI) creatinine (CKD-EPIcr), and CKD-EPI cystatin C, as well as Cockcroft-Gault (CG).

The researchers found that MDRD eGFR ≥45 mL/min/1.73 m² was most common for men and non-Hispanic blacks among adults with sCr above conventional cut-offs (adjusted odds ratios, 33.3 versus women and 14.8 versus whites, respectively). An MDRD eGFR <30 mL/min/1.73 m² was not seen among individuals with sCr below conventional cut-offs. The population of individuals for whom metformin is likely safe was expanded with all estimating equations, ranging from 86,900 (CKD-EPIcr) to 834,800 (CG).

"The use of eGFR or CrCl to determine metformin eligibility instead of sCr can expand the adult population with diabetes for whom metformin is likely safe, particularly among non-Hispanic blacks and men," the authors write.





Potential Impact of Prescribing Metformin According to eGFR Rather Than Serum Creatinine

OBJECTIVE Many societies recommend using estimated glomerular filtration rate (eGFR) rather than serum creatinine (sCr) to determine metformin eligibility. We examined the potential impact of these recommendations on metformin eligibility among U.S. adults.

RESEARCH DESIGN AND METHODS Metformin eligibility was assessed among 3,902 adults with diabetes who participated in the 1999–2010 National Health and Nutrition Examination Surveys and reported routine access to health care, using conventional sCr thresholds (eligible if <1.4 mg/dL for women and <1.5 mg/dL for men) and eGFR categories: likely safe, ≥45 mL/min/1.73 m2; contraindicated, <30 mL/min/1.73 m2; and indeterminate, 30–44 mL/min/1.73 m2). Different eGFR equations were used: four-variable MDRD, Chronic Kidney Disease Epidemiology Collaboration (CKD-EPI) creatinine (CKD-EPIcr), and CKD-EPI cystatin C, as well as Cockcroft-Gault (CG) to estimate creatinine clearance (CrCl). Diabetes was defined by self-report or A1C ≥6.5% (48 mmol/mol). We used logistic regression to identify populations for whom metformin was likely safe adjusted for age, race/ethnicity, and sex. Results were weighted to the U.S. adult population.

RESULTS Among adults with sCr above conventional cutoffs, MDRD eGFR ≥45 mL/min/1.73 m2 was most common among men (adjusted odds ratio [aOR] 33.3 [95% CI 7.4–151.5] vs. women) and non-Hispanic Blacks (aOR vs. whites 14.8 [4.27–51.7]). No individuals with sCr below conventional cutoffs had an MDRD eGFR <30 mL/min/1.73 m2. All estimating equations expanded the population of individuals for whom metformin is likely safe, ranging from 86,900 (CKD-EPIcr) to 834,800 (CG). All equations identified larger populations with eGFR 30–44 mL/min/1.73 m2, for whom metformin safety is indeterminate, ranging from 784,700 (CKD-EPIcr) to 1,636,000 (CG).

CONCLUSIONS The use of eGFR or CrCl to determine metformin eligibility instead of sCr can expand the adult population with diabetes for whom metformin is likely safe, particularly among non-Hispanic blacks and men.                      

www red DiabetologNytt

Dr. Christian S. Frandsen, from Hvidovre Hospital, Hvidovre, Denmark, and colleagues conducted a 12-week randomized, double-blind, placebo-controlled, study in 40 patients with poorly controlled type 1 diabetes.

The objective was to investigate the safety and efficacy of once-daily liraglutide 1.2 mg versus placebo as an add-on to insulin treatment. The primary end point was change in HbA1c.

Patients, ages 18-70, were outpatient Caucasians with a body mass index of 18-28, HbA1c at least 8%, and no residual beta-cell function. Diabetes was diagnosed between the ages of 5 and 40. Their only treatment was basal/bolus insulin.

The study failed to meet its primary end point. After 12 weeks, the change in HbA1c from baseline was a nonsignificant -0.6% with liraglutide and -0.5% with placebo.

Adverse events, mostly gastrointestinal, occurred in 90% of the liraglutide patients and in 65% of the placebo patients. The five serious adverse events were judged not study related.

The authors wrote that insulin treatment was continually optimized during the study without a run-in period, possibly causing a substantial effect on HbA1c.

Dr. Eleftheria Maratos-Flier, of Harvard Medical School and Beth Israel Deaconess Medical Center in Boston, agreed.

In a telephone interview with Reuters Health, Dr. Maratos-Flier, who was not involved in the study, said that it was confounding to adjust the insulin levels.

To do a study like this, she said, the insulin dose needs to stay the same to see the effect of the add-on drug.

"In someone who has really good glucose control and is adjusting their insulin on a regular basis, liraglutide is unlikely to have an effect," she said.

Dr. Adrian Vella, of the Division of Endocrinology and Metabolism at the Mayo Clinic in Rochester, Minnesota, also agreed.

Dr. Vella, who was not involved in the study, told Reuters Health by email that beyond the benefits of optimizing insulin dosing, indiscriminate use of glucagon-like peptide-1 receptor agonists in addition to basal/bolus insulin is unlikely to be helpful in unselected patients with type 1 diabetes.

"Very often people with type 1 diabetes can improve their HbA1c with appropriate supervision and instruction. It's possible that an effect was missed given the improvement of glycemic control in the placebo arm," she said.

It's also possible that an effect was missed due to the lack of a subanalysis in the liraglutide patients who lost significant amounts of weight.

Body weight decreased in the liraglutide group from -3.1 compared with an increase of +1.1 kg in the placebo group (p<0.0001).


According to Dr. Maratos-Flier, it would have been useful to know if the primary endpoint might have been met if the researchers looked at the subset of weight loss responders.

"Not everyone who takes liraglutide loses weight, so a subanalysis in the group of people who did might have shown if they had more improvement overall than those who didn't," she said.

The clinical trial is still of value, she said, noting that the failure to meet a primary endpoint needs to be put in context.

"These are important studies," she said. "They address post-drug release issues in the community and give us a better idea of what the benefits of a particular drug might be."

The author did not respond to requests for comments.

This research had a number of supporters. Six coauthors reported relationships with pharmaceutical companies.

Diabetes Care 2015 Nov.


www red DiabetologNytt

Two servings daily linked to higher odds for the disabling condition, study says


People who regularly consume sodas or sweetened fruit drinks may have a higher risk for heart failure, researchers report.

In the study, Swedish men who drank two or more servings of sweetened beverages a day had a 23 percent higher risk of suffering heart failure, said lead author Susanna Larsson, an associate professor of epidemiology at the Karolinska Institute in Stockholm.

"People who regularly consume sweetened beverages should consider reducing their consumption to lower their risk of heart failure as well as obesity and type 2 diabetes and possibly other diseases," Larsson said.

Sweetened drinks have been linked to stroke, diabetes, obesity and other health problems, but so far scant attention has been paid to the effects of excess sugar on heart health, said Dr. Christopher O'Connor, executive director at Inova Heart & Vascular Institute in Fairfax, Va. and editor-in-chief of the journal JACC: Heart Failure.

Heart failure occurs when the heart grows too weak to pump enough blood to meet the body's needs, according to the U.S. National Institutes of Health. Patients tire easily, suffer shortness of breath and develop fluid buildup in their feet, ankles and legs.

Only about half of those diagnosed with heart failure are still alive five years later, researchers said in background material. More than 23 million people worldwide have heart failure, including about 5.8 million in the United States.

Soft drinks have been associated with an increased risk in high blood pressure and heart disease, so it makes sense that sweetened beverages might also increase the risk of heart failure, the researchers said.

Using national registry data, they tracked the health of 42,400 men living in two counties of Sweden between 1998 and 2010.

The men, aged 45 to 79, were asked to record their average consumption of 96 food and drink items over the preceding year. One serving of a sweetened drink was defined as 200 milliliters, or nearly 7 ounces.

The questionnaire made no distinction between drinks sweetened with sugar or artificial sweeteners. Fruit juices, coffee and tea were not included in the study.

Over an average of 12 years of monitoring, more than 3,600 new cases of heart failure were diagnosed. More than 500 people died of the condition.

After accounting for other potential factors, researchers found that at least two servings of sweetened drinks a day increased heart failure risk by 23 percent, compared with people who consumed no soft drinks or sweetened beverages.

"We controlled for other food groups that could reflect an overall healthy or unhealthy diet such as intakes of fruits, vegetables, fish, processed red meat and coffee consumption," Larsson said. "We also adjusted for total energy intake."

The findings were published online Nov. 2 in the journal Heart.

While the study only included men, "we expect that the association would be similar in women," Larsson said. However, he added that because this is an observational study, it does not establish a cause-and-effect relationship.

Men in Sweden tend to weigh less and are more physically fit than American men, which means this association is likely to be amplified in the United States, O'Connor said.

"In the United States, you have people who are farther down the curve," O'Connor said. The potential effect "would be larger and faster here."

O'Connor noted some design problems that affect the clarity of the findings. For example, food surveys tend to be inaccurate because they rely on people's memories of what they eat, and the beverage question included all sweetened drinks, whether they contained sugar or an artificial sweetener.

But this likely "just reduces the signal," masking what is probably an even greater effect on heart health than observed here, O'Connor concluded. "The fact the signal is still there means it's probably real," he said.

The American Beverage Association responded to the findings by drawing attention to a new industry initiative aimed at reducing beverage calories in the American diet by 20 percent for every person by 2025.

"This initiative will have significant real-world impact by helping people reduce their consumption of calories and sugar from beverages," the industry group said in a statement. "To reduce the incidence of heart disease, health professionals, industry and others must work together to educate Americans about all the risk factors and encourage people to maintain a healthy weight by balancing their calories and physical activity."


SOURCES: Susanna Larsson, Ph.D., associate professor, epidemiology, Karolinska Institute, Stockholm; Christopher O'Connor, M.D., executive director at Inova Heart & Vascular Institute, Fairfax, Va., and editor-in-chief, JACC: Heart Failure; American Beverage Association statement, Nov. 2, 2015; Nov. 2, 2015, Heart



www red DiabetologNytt

Press release

Dödligheten i typ 2-diabetes i Sverige är betydligt lägre än vad man trott. Samtidigt har en ny kombination av läkemedel visat goda resultat för att sänka blodsockernivån, minska vikten och sänka insulindoserna vid svårbehandlad typ 2-diabetes. Det framkommer i två svenska studier som publiceras samtidigt i The New England Journal of Medicine samt The British Medical Journal.

Individer med typ 2-diabetes har ansetts löpa dubbelt så stor risk att dö i förtid jämfört med personer utan diabetes.

I en ny studie där data från drygt 400 000 individer med typ 2-diabetes jämförts med en kontrollgrupp med över 2 miljoner köns- och åldersmatchade individer utan diabetes, kan forskare vid Göteborgs universitet visa att överdödligheten i själva verket är betydligt lägre.

– Resultaten i denna omfattande befolkningsstudie visar att den generella överrisken att dö snarare är omkring 15 procent högre bland individer med typ 2-diabetes, säger forskaren Marcus Lind vid Sahlgrenska akademin, som varit huvudansvarig för studien.

God blodsockerkontroll viktigt

I studien, som publiceras i The New England Journal of Medicine, betonar forskarna att överrisken varierar starkt beroende på hur god njurhälsan är och på hur väl blodsockervärdet kontrolleras. I gruppen 75 år eller äldre är dödligheten bland de med typ 2-diabetes inte högre än inom åldersgruppen som helhet. Från 65 år, förutsatt att blodsockerkontrollen och njurhälsan är god, är dödligheten till och med lägre.

Hos individer under 55 år är dödligheten dubbelt så hög för gruppen som helhet, men betydligt lägre hos de som har en god riskfaktorkontroll.

– Om vi finner sjukdomen tidigt och behandlar den väl enligt aktuella riktlinjer så indikerar resultaten att prognosen är god i många fall för denna patientgrupp, säger Marcus Lind.

Välstrukturerad vård

Enligt Nationella Diabetesregistret bekräftar studien en positiv utveckling.

– Diabetesvården i Sverige är väl strukturerad och det sker ett kontinuerligt förbättringsarbete. Resultaten visar dock att det finns en stor förbättringspotential bland yngre personer med diabetes typ 2, och där har vi mer att göra, säger Soffia Gudbjörnsdottir vid NDR.

Ytterligare studie om kombinationsbehandling

Riskstudien sammanfaller med större diabetesstudie som en annan forskningsgrupp med anknytning till Göteborgs universitet publicerar i The British Medical Journal, och som visar att en ny kombination av läkemedel både kan sänka blodsockernivån, minska vikten och göra det möjligt att kunna sänka insulindoserna hos individer med svårbehandlad typ 2-diabetes.

Bakgrunden till denna studie är att de som behandlas med långverkande insulin och insulin till måltider idag har få behandlingsalternativ om blodsockret är fortsatt förhöjt, förutom att höja insulindoserna. Men ökade insulindoser riskerar leda till en ond spiral med ökad vikt och ytterligare försämrat blodsocker.

Kraftig långsiktig minskning

I BMJ-studien har forskarna i en randomiserad och placebokontrollerad studie undersökt effekten av att komplettera insulinbehandlingen med det blodsockersänkande läkemedlet liraglutid. Resultaten visar att långtidsblodsockernivån, som mäter nivån de senaste tre månaderna, minskade kraftigt hos de som fick läkemedlet.

– Eftersom vi vet att ett förbättrat långsiktigt blodsocker minskar risken för följdsjukdomar är detta goda nyheter för personer med typ 2 diabetes, säger Marcus Lind som även var ansvarig för denna studie.

Tappade i vikt

De som fick liraglutid tappade också i genomsnitt 3,8 kg i vikt, medan det i kontrollgruppen inte noterades någon viktförändring. Liraglutidgruppen kunde dessutom minska sina insulindoser med 18,1 enheter, jämfört med placebogruppen som sänkte sina doser med 2,3 enheter.

Liraglutid-studien inkluderade 124 deltagare med typ 2-diabetes och övervikt, som trots behandling med bas- och måltidsinsulin hade förhöjda blodsockernivåer.

– Studien, som genomförts oberoende av tillverkaren, samordnades från NU-sjukvården i Uddevalla och involverade totalt 14 svenska kliniker, berättar Sofia Dahlqvist, studiekoordinator i NU-Sjukvården.

Artikeln Excess Mortality in Persons with Type 2 Diabetes publiceras i The New England Journal of Medicine den 28 oktober.
Länk till tidskriften

Artikeln Liraglutide in individuals with type 2 diabetes treated with multiple daily insulin injections (MDI Liraglutide trial) – a randomised clinical trial publiceras i The British Medical Journal den 28 oktober.
Länk till tidskriften


www red DiabetologNytt



senaste DiabetologNytt online nu!





omslagEASD lite


omsl diabetolognytt


Mera Nr i Arkiv >>


Vi har 130 besökare och inga medlemmar online