Att endast mäta HbA1c, långtidsblodsockret, verkar vara ett trubbigt verktyg för att hitta patienter som har eller riskerar att få typ 2-diabetes, enligt en ny svensk studie.
 
– Det är anmärkningsvärt att känsligheten är så dålig. Om man använder HbA1c som ett screeningverktyg kommer väldigt många patienter att missas, säger Margareta Hellgren, studiens försteförfattare och specialistläkare i allmänmedicin vid Närhälsans vårdcentral Hentorp i Skövde.
 
Det så kallade långtidsblodsockret, HbA1c, ger en bild av blodglukosnivån för en längre period. Sedan 2011 har värden på 48 mmol/mol eller högre använts som tilläggskriterium för att diagnostisera typ 2-diabetes i Sverige.
 
Den svenska forskargruppen ville undersöka om det gick att enbart förlita sig på HbA1c för att ställa diagnos eller hitta patienter med prediabetes, alltså personer med ett förstadium av sjukdomen.
I studien ingick fler än 4 000 personer med bland annat svensk och irakisk etnicitet.
 
Enligt resultaten hade ett HbA1c på 48 mmol/mol eller högre en känslighet på endast 25 procent inom den svenska populationen. Motsvarande siffra låg på 31 procent bland irakiska patienter.
Forskarna fann också att långtidsblodsockret inte var särskilt användbart för att identifiera prediabetes. Känsligheten låg på 15 procent för den svenska populationen när man utgick från ett HbA1c på 42 mmol/mol eller högre.
 
– Att känsligheten var så låg förvånade mig. Ingen läkare bör använda tekniken för att identifiera prediabetiker. Vi talar ändå om en patientgrupp som bör hittas i god tid eftersom de har ökad risk för flera komplikationer, säger Margareta Hellgren.
 
Hon vill betona att HbA1c är ett värdefullt mått vid diagnostik men att tekniken bör användas tillsammans med andra metoder, såsom glukosbelastning.
 
För att ta reda på om patienterna hade typ 2-diabetes testades fasteblodsockret eller så fick de genomföra ett venöst glukostoleranstest.
 
Text Maria Gustavsson www.dagensmedicin.se
 
ABSTRACT
321 - Haemoglobin A1c as a screening tool for type 2 diabetes and prediabetes in populations of Swedish and Middle-East ancestry
Add To Itinerary
September 12, 2017, 12:00 - 1:00 PM  Poster Hall
Acknowledgement ALF, SLS, LUDC, Exodiab, ANDIS, VGR, SI, VR, SCC, KIClinical Trial Registration NumberN/A
AuthorsM.I. Hellgren1, K.H. Steiner2, L. Bennet3;

1Department of Public Health and Community Medicine/Primary Health Care, Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, 405 30 Gothenburg, Sweden, 2Department of Neurobiology, Care Sciences and Society, Division of Family Medicine, Karolinska Institutet, Academic Primary Healthcare Centre, Stockholm County Council, 141 83 Huddinge, Sweden, 3Center for Primary Health Care Research, Clinical Research Centre, Skåne University Hospital, 205 02 Malmö, Sweden.Di
 
AbstractBackground and aims: To explore and compare sensitivity for HbA1c ≥48mmol/mol as a predicitor for type 2 diabetes mellitus (T2DM) in populations with Swedish and Middle-Estern ancestry and to examine the predicitive value of two levels of HbA1c (≥42mmol/mol and ≥39mmol/mol) for prediabetes in these populations.

Materials and methods: Populations from four different cohorts of Iraqui, Turkish (defined as Middle-Eastern) or Swedish ancestry were included in this study. 1) The MEDIM study (n=1991 individuals of Swedish and Iraqui ancestry); 2) The Skaraborgs Project (n=1327 individuals of Swedish ancestry) 3) The 4-D study (n=354 individuals of Swedish and Turkish ancestry) 4) The Flemingsberg study (n=208 participants of Turkish ancestry). All participants were examined with an oral glucose tolerance test and a careful physical examination. T2DM was defined by one fasting plasma glucose ≥7.0 mmol/l or one venous 2-hour glucose tolerance test ≥11.1 mmol/l.
 
Results: HbA1c ≥48 mmol/mol had a sensitivity for T2DM of 31% and 25% respectively in individuals of Middle-East and Swedish ancestry. The positive and negative predictive value was high in both populations (70.3, 96.4 and 96.2, 97.6 respectively). Using HbA1c ≥42mmol/mol as a predictor for prediabetes gave a sensitivity of 17% in individuals of Middle-East and 15% in individuals of Swedish ancestry whereas HbA1c ≥39mmol/mol increased the sensitivity to 36% and 34% respectively. Sensitivity for impaired glucose metabolism was age-dependent and slightly higher in individuals with Middle-East ancestry.
 
Conclusion: Even if HbA1c ≥48mmol/mol is a valuable diagnostic tool, it is a blunt and insensitive tool for screening and would exclude most people with T2DM, independent ancestry and age. HbA1c is an inefficient way to detect individuals with prediabetes independent of ethnicity and age and thus glucose tolerance tests and fasting plasma glucose measurements are still important.
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
FacebookTwitterLinkedinGoogle Bookmarks