Vi från Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård, SFSD, konstaterar att barn och vuxna som lever med en livshotande sjukdom måste bedriva kampanjer för att överleva. Barndiabeteskampen i Dalarna är ett exempel. Det verkar vara svårt att få till en bra dialog med politiker i frågan. Vi frågar oss varför?

Diabetes typ-1 är en sjukdom som karakteriseras av avsaknad av egenproduktion av insulin. Insulin är livsnödvändigt hormon för att blodsockret ska tillföras som energi till cellen. En person med denna sjukdom dör om inte insulin tillförs och om för mycket insulin ges uppkommer för lågt blodsocker vilket kan leda till medvetslöshet. Balansen mellan blodsockrets nivå och insulindos måste hanteras av den som har sjukdomen. Det är något som annars sköts automatiskt av våra kroppars fantastiska fysiologi. Barn som lever med sjukdomen är en extra sårbar grupp. Barn är barn och de behöver stöd av vuxna i hemmet och i skolan. Den tuffare regeltolkningen av tillfällig föräldrapenning som Försäkringskassan gör medför att föräldrapenning inte beviljas när barnet börjar i förskoleklass eller byter skola och föräldrarna behöver lära upp personalen säger Eva Örtqvist, barndiabetsläkare vid Karolinska institutet på Diabetesförbundets hemsida. Vi ställer oss frågan ska ett barn behöva dö under skoltid innan konkreta åtgärder vidtas?

Under senare tid har flertalet debattartiklar publicerats gällande hjälpmedel som underlättar korrigering av blodsockret. Den nya tekniken innebär att individen inte behöver sticka sig i fingret för att mäta blodsockret vilket underlättar livet betydligt, både på kort och på lång sikt. Om blodsockret kan hållas på en bra nivå minskar risken för komplikationer till sjukdomen och att dö i förtid.

Nyligen fattade Region Kronoberg beslutet att erbjuda samtliga personer med typ-1 diabetes kontinuerliga blodsockermätare. Charlotte Svanberg, ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden menar att det leder till ett bättre liv, men att det även leder till ekonomiska vinster. Ett framgångsrikt exempel från användandet av kontinuerlig blodsockermätning från Sahlgrenska sjukhuset har nyligen publicerats i Diabetolognytt (17 december):

"Hos individer med typ 1 diabetes och bristande metabol (blodsocker) kontroll ser vi i 'Aktiv med diabetes' (projekt) en markant förbättring av HbA1c (blodsockret de senaste 12 veckorna) under uppföljningstiden. Vår bedömning är att ett strukturerat arbetssätt med att identifiera riskpatienter, tillgång till kontinuerlig glukosmätning och hela diabetesteamets arbete tillsammans med individen förklarar denna framgång. Tekniken med kontinuerlig glukosmätning som visar glukoskurvor och trendpilar om vart blodsockret är på väg ger patienten ökad momentan förståelse för hur t ex mat, stress och fysisk aktivitet påverkar blodsockret och gör det lättare att dosera insulin. Nerladdningen av data och analys av kurvor över tid ger ytterligare kunskap och ökad förståelse vilket underlättar livet för individen med typ 1 diabetes".

Svensk förening för sjuksköterskor i Diabetesvård gläds över dessa resultat. Men, hur kan politiker på samtliga nivåer bara sitta och se på när ojämlik diabetesvård är ett faktum i vårt land. Eller gäller inte principen jämlik vård för diabetesvården? Ett konkret exempel på väg mot en jämlik vård är att alla som har typ 1-diabetes oavsett ålder, får tillgång till kontinuerliga blodsockermätare. Det kan inte vara ekonomiska skäl att någon nekas. Handen på hjärtat: ska det verkligen behövas en diabeteskamp för att nå en jämlik diabetesvård? Räcker det inte att dessa människor tar hand om sin sjukdom så att de inte dör?

Ingela Bredenberg (Ordförande)

Lena Insulander (Vice Ordförande)

Agneta Lindberg

Janeth Leksell

Svensk Förening för sjuksköterskor i Diabetesvård (SFSD) 

 

Från Dalademokraten

http://www.dalademokraten.se/opinion/debatt/debatt-ska-det-verkligen-behovas-en-kamp-for-att-uppna-jamlik-diabetesvard

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

FacebookTwitterLinkedinGoogle Bookmarks